Goaste barnvovven
Måste bara lägga in bilder på B och min brorsdotter Elvira <3
Säga vad man vill om B - SNÄLL är hon åtminstone...
Säga vad man vill om B - SNÄLL är hon åtminstone...
Stadsprommis och spår
I onsdags gick B ett parkspår igen, denna gång ca 80+ meter med två böjar. Gick fint! Störningsnivån var hög då det var morgonrusch till låg- och mellanstadieskolorna i närheten. På em/kvällen åkte vi in till stan och promenerade från centralen till LHS bibliotek vid Thorildsplan. Jag skulle lämna en försenad bok och i balans som jag är hade jag fel bok med mig. Jaja, B fick sig ett äventyr iaf... hon är en GRYM stadshund. Hur cool som helst. Det är som att hon accepterar att "här ÄR det stökigt" och bryr sig inte alls. Hemma är det så varierande. Under vissa promenader händer ingenting, under andra händer massor och under ytterligare andra händer ingenting tills det plötsligt dyker upp något som får B att tappa fotfästet. I stan är det som att det är OK för B att det är rörigt. Vi promenerade längs Norr mälarstrand tillbaka till centralen och kom hem 3 timmar efter att vi gett oss av. Det tar sin tid! Jag passade på att låta B ligga på sidan och slappna av (jag klickar när hon andas lugnt och blinkar) i olika miljöer. Hon låg så på perrongen när vi väntade på tåget hem, duktiga flasknosen <3
B vid Stadshuset:
Igår blev det lång morgonpromenad och senare eftermiddagsspår på ängen. Ca 150 m i sned medvind från höger med näring här och där, framförallt i böjarna. Hon gick jättebra och var mycket koncentrerad. KUL! Varken för det här spåret eller förra var hon med vid utläggningen, vilket inte märktes i spåret (det låg ju MAT i det...).
Efter att vi lekt och haft det bra en stund kom Midas och Lena gående så B fick röja loss lite med honom.
Andra hundar har det funkat rätt bra med de senaste dagarna. En liten jrt kom framspringande till B i Sjödalsparken häromdagen och eftersom jag numera bara förvärrar det hela om jag försöker få bort den andra hunden (så var det inte förut) så koncentrerade jag mig på att stötta B istället. Hon svarade bra på det och tittade knappt åt den andra hunden. Skönt. B har även klarat passager och möten okej, förutom ett par ggr, men jag lägger ingen större vikt vid det.
Det är trist men jag vågar inte ha henne lös på samma sätt som förr. Det är slut med chansningar från min sida nu. B är väldigt enkel att ha lös egentligen, hon håller sig nära, hon är styrbar, hon lyssnar fint, men OM något skrämmer henne/gör henne osäker/triggar henne tar reaktiviteten(/jakten) överhand och hon måste ta kontroll över situationen. Om inget händer 98 % av tiden innebär det ändå att det kan hända något de resterande två procenten - och det är inte okej. Jag skriver det här för att lägga lite press på mig själv, nu har jag "sagt det högt" och måste därmed hålla mig till det. Jag tycker inte alls om tanken på att gå med hund i koppel hela tiden (det är TRÅKIGT!!!), speciellt inte B, som större delen av tiden är problemfri, men vi måste komma ur den här negativa spiralen och se till att lyckas så mycket som möjligt. Och om vi ska uppnå det kan hon inte vara lös var som helst. Om ett par månader kanske! Även om hennes reaktiva reaktioner inte är "för skojs skull" är det ändå självbelönande för henne om hon lyckas ta sig fram till det som stör henne i och med att den obehagliga känslan upphör då. Det är det vi måste bort ifrån.
Jag har intresseanmält till en viltspårkurs i slutet av maj. Hoppas att vi kommer med! I höstas blev kursen vi var anmälda till inställd på grund av spöregn. Jag tror att B skulle få ut mycket av att viltspåra. Jag kan tänka mig att det kommer att bli det bästa hon vet.
Tjoho, det är vackert väder och jag måste sitta inne och skriva! YES!!!
(Senare idag hoppas jag dock på att få till en prommis med Elin och Pinto :))
B vid Stadshuset:
Igår blev det lång morgonpromenad och senare eftermiddagsspår på ängen. Ca 150 m i sned medvind från höger med näring här och där, framförallt i böjarna. Hon gick jättebra och var mycket koncentrerad. KUL! Varken för det här spåret eller förra var hon med vid utläggningen, vilket inte märktes i spåret (det låg ju MAT i det...).
Efter att vi lekt och haft det bra en stund kom Midas och Lena gående så B fick röja loss lite med honom.
Andra hundar har det funkat rätt bra med de senaste dagarna. En liten jrt kom framspringande till B i Sjödalsparken häromdagen och eftersom jag numera bara förvärrar det hela om jag försöker få bort den andra hunden (så var det inte förut) så koncentrerade jag mig på att stötta B istället. Hon svarade bra på det och tittade knappt åt den andra hunden. Skönt. B har även klarat passager och möten okej, förutom ett par ggr, men jag lägger ingen större vikt vid det.
Det är trist men jag vågar inte ha henne lös på samma sätt som förr. Det är slut med chansningar från min sida nu. B är väldigt enkel att ha lös egentligen, hon håller sig nära, hon är styrbar, hon lyssnar fint, men OM något skrämmer henne/gör henne osäker/triggar henne tar reaktiviteten(/jakten) överhand och hon måste ta kontroll över situationen. Om inget händer 98 % av tiden innebär det ändå att det kan hända något de resterande två procenten - och det är inte okej. Jag skriver det här för att lägga lite press på mig själv, nu har jag "sagt det högt" och måste därmed hålla mig till det. Jag tycker inte alls om tanken på att gå med hund i koppel hela tiden (det är TRÅKIGT!!!), speciellt inte B, som större delen av tiden är problemfri, men vi måste komma ur den här negativa spiralen och se till att lyckas så mycket som möjligt. Och om vi ska uppnå det kan hon inte vara lös var som helst. Om ett par månader kanske! Även om hennes reaktiva reaktioner inte är "för skojs skull" är det ändå självbelönande för henne om hon lyckas ta sig fram till det som stör henne i och med att den obehagliga känslan upphör då. Det är det vi måste bort ifrån.
Jag har intresseanmält till en viltspårkurs i slutet av maj. Hoppas att vi kommer med! I höstas blev kursen vi var anmälda till inställd på grund av spöregn. Jag tror att B skulle få ut mycket av att viltspåra. Jag kan tänka mig att det kommer att bli det bästa hon vet.
Tjoho, det är vackert väder och jag måste sitta inne och skriva! YES!!!
(Senare idag hoppas jag dock på att få till en prommis med Elin och Pinto :))
Träningstävling och bus
Nu har jag missat att uppdatera ett par dagar, så jag har ingen hundmötesstatistik att komma med. Både med- och motgångar på den fronten, men vi kör vidare. Igår hade jag en ovanligt dålig dag och B var därefter. Hon speglar mig så mycket att det nästan känns jobbigt. Är jag inte helt i balans är inte hon heller det. Kanske är bäst att överlåta B till C sådana dagar... Jag skulle behöva en lyckopiller-hund :D
Idag letade vi rådjur i skogen, och hittade två stycken på en gång. De stod och betade och vi tittade på dem från 15-20 m håll. B åt kokt kycklingfilé hos mig under tiden och det gick till och med bra för henne att bara titta när det ena rådjuret lugnt skrittade iväg, men när rådjur nr 2 travade efter blev hon tokig.
Det blev en 1 h 45 min skogssväng på em inklusive bus och lek på ängen. Mysigt! Fantastiskt fin vårdag.
Nyss var vi utanför i parken och körde matt-övning och ett 50 m kort spår med näring (typ vart femte steg) som gick på gles, jordig gräsmatta och över två asfaltsgångvägar. Hon var kopplad med kopplet under magen och jag gick strax bakom. Hon var väldigt fokuserad - märkte inte ens att en katt korsade hennes väg (och därmed också spåret) ca 5 m framför henne (!). Galet. Boll som slut och massor av lek! Väldigt störningsrik miljö och - för henne - väldigt svårt underlag. Borde köra sådana näringsspår så ofta som möjligt, då har hon inte tanke på att slarva...
Träningstävlingen i helgen blev inte så mycket "tävling" för oss. B var så stressad bara av att vara på klubben. Hon fick mest ligga uppbunden och titta på en bit bort. Jag satt med henne en hel del, men inte hela tiden (släpade hinder osv). Hon var grymt duktig och tyst. Ibland gick hon igång (på ljudet av rullskidåkare långt borta...:P eller något annat som stressade henne) men det var inte värre än att jag kunde ropa åt henne att sätta sig varpå hon kunde lugna sig lite.
Vi gick in på plan ett tag innan det var vår tur att köra lydnad och hon fick något galet i blicken... inte bra-galet, utan "nu är jag på väg över gränsen"-galet :( lilla gumman. Jag undrar om det är något med hur jag har tränat henne som har fått henne så eller om hon har blivit värre med åldern. Jag tycker att hon är mer miljökänslig nu än för ett och ett halvt år sedan. Det var pressen från miljön och alla andra hundar i kombination med "pressen" från mig som syntes i ögonen på henne. Kändes inte kul att se!
Jag var i alla fall klok nog att besluta att vi bara skulle gå in och köra LF och hoppet - två grejer som hon fixar utan problem. Det kändes bra.
Trist nog blev det ingen hoppbana för oss heller. Så jävla trist när man planerat, kånkat och byggt. B blev helt till sig av de andra hundarnas spring på plan och jag vill inte träna med henne i det tillståndet. Det tjänar ingenting till. Vi övade lite slalom och slalomkombinationer utanför planen istället. Så fort hon började passera sin stressgräns tog jag bort henne och kopplade upp henne igen. Så höll vi på så. Egentligen borde jag kanske inte gjort ens det lilla. Jaja, jag får minnas det till nästa gång. Det blev MASSOR av passivitetsträning och det slog mig hur beroende hon är av mitt stöd hela tiden. Mer om det en annan gång.
Nu är det springdags, utan vovve - men med C! <3
Idag letade vi rådjur i skogen, och hittade två stycken på en gång. De stod och betade och vi tittade på dem från 15-20 m håll. B åt kokt kycklingfilé hos mig under tiden och det gick till och med bra för henne att bara titta när det ena rådjuret lugnt skrittade iväg, men när rådjur nr 2 travade efter blev hon tokig.
Det blev en 1 h 45 min skogssväng på em inklusive bus och lek på ängen. Mysigt! Fantastiskt fin vårdag.
Nyss var vi utanför i parken och körde matt-övning och ett 50 m kort spår med näring (typ vart femte steg) som gick på gles, jordig gräsmatta och över två asfaltsgångvägar. Hon var kopplad med kopplet under magen och jag gick strax bakom. Hon var väldigt fokuserad - märkte inte ens att en katt korsade hennes väg (och därmed också spåret) ca 5 m framför henne (!). Galet. Boll som slut och massor av lek! Väldigt störningsrik miljö och - för henne - väldigt svårt underlag. Borde köra sådana näringsspår så ofta som möjligt, då har hon inte tanke på att slarva...
Träningstävlingen i helgen blev inte så mycket "tävling" för oss. B var så stressad bara av att vara på klubben. Hon fick mest ligga uppbunden och titta på en bit bort. Jag satt med henne en hel del, men inte hela tiden (släpade hinder osv). Hon var grymt duktig och tyst. Ibland gick hon igång (på ljudet av rullskidåkare långt borta...:P eller något annat som stressade henne) men det var inte värre än att jag kunde ropa åt henne att sätta sig varpå hon kunde lugna sig lite.
Vi gick in på plan ett tag innan det var vår tur att köra lydnad och hon fick något galet i blicken... inte bra-galet, utan "nu är jag på väg över gränsen"-galet :( lilla gumman. Jag undrar om det är något med hur jag har tränat henne som har fått henne så eller om hon har blivit värre med åldern. Jag tycker att hon är mer miljökänslig nu än för ett och ett halvt år sedan. Det var pressen från miljön och alla andra hundar i kombination med "pressen" från mig som syntes i ögonen på henne. Kändes inte kul att se!
Jag var i alla fall klok nog att besluta att vi bara skulle gå in och köra LF och hoppet - två grejer som hon fixar utan problem. Det kändes bra.
Trist nog blev det ingen hoppbana för oss heller. Så jävla trist när man planerat, kånkat och byggt. B blev helt till sig av de andra hundarnas spring på plan och jag vill inte träna med henne i det tillståndet. Det tjänar ingenting till. Vi övade lite slalom och slalomkombinationer utanför planen istället. Så fort hon började passera sin stressgräns tog jag bort henne och kopplade upp henne igen. Så höll vi på så. Egentligen borde jag kanske inte gjort ens det lilla. Jaja, jag får minnas det till nästa gång. Det blev MASSOR av passivitetsträning och det slog mig hur beroende hon är av mitt stöd hela tiden. Mer om det en annan gång.
Nu är det springdags, utan vovve - men med C! <3
Gå till mattan!
Jag plockade fram CU-boken igen efter oförklarligt uppehåll. Jag tycker att den är smått fantastisk.
Har kört matt-övningar med B i omgångar idag. Det har gått väldigt bra och varit mycket fart på fröken. Vi har varvat matbelöningar på mattan med frisignal följt av lek med fårskinn i snöre. När jag har blivit passiv har hon själv valt att springa tillbaka till mattan. Jag har haft skitkul och hon med. :)
B har klarat av att andra hundar passerat med några meters avstånd och ändå legat lugnt med fokus på mig. Två av hundarna spände sig mot henne och morrade/skällde vid passage. Fantastiskt duktig B. Körde lite torrhandlingsövningar också och 2+2 på en stor sten. Hon tycker att det är riktigt kul och det ska bli spännande att köra en hoppklassbana imorrn för första gången sedan i somras.
Jag och Anna Stålhammar arrangerar träningstävling för Skarpnäck HU i freestyle, lydnad och hoppklass imorgon. B ska få köra LK1 utöver hoppklassen, men jag vill skippa platsliggning för både min och Bs skull. Det viktigaste för mig imorrn är hur det funkar utanför planen. Jag hoppas att vi kan känna oss trygga tillsammans så att det inte blir en massa reaktiva responser, spänn och gruff mot de andra hundarna. Sist vi var i Skarpnäck blev det en total urladdning på alla plan för både mig och B, men den linjen tänker jag inte fortsätta på. Om vi bara kan upprätthålla känslan vi har haft de senaste dagarna så tror jag att det kommer att funka bra.
-----------------------------------------------------
Rådjursmöten:
Bara ett idag ;) tre vackra statyer stod i parken bakom vårt område när jag och B gick morgonprommisen vid 5-snåret. Hon skvallrade jättefint på dem och blev rikligt belönad. Sedan övergav de sin stillhet och bestämde sig för att springa iväg --> tokgalen B!
Hundmöten:
Stor rr-hane (som ofta hälsar på i vår port och som B nästan alltid får panik av), jag skapade avstånd och visade B att han inte skulle komma nära --> inga problem, mest nyfiken attityd från Bs håll.
Flera passerande hundar under matt-övningar --> inga som helst problem
Har kört matt-övningar med B i omgångar idag. Det har gått väldigt bra och varit mycket fart på fröken. Vi har varvat matbelöningar på mattan med frisignal följt av lek med fårskinn i snöre. När jag har blivit passiv har hon själv valt att springa tillbaka till mattan. Jag har haft skitkul och hon med. :)
B har klarat av att andra hundar passerat med några meters avstånd och ändå legat lugnt med fokus på mig. Två av hundarna spände sig mot henne och morrade/skällde vid passage. Fantastiskt duktig B. Körde lite torrhandlingsövningar också och 2+2 på en stor sten. Hon tycker att det är riktigt kul och det ska bli spännande att köra en hoppklassbana imorrn för första gången sedan i somras.
Jag och Anna Stålhammar arrangerar träningstävling för Skarpnäck HU i freestyle, lydnad och hoppklass imorgon. B ska få köra LK1 utöver hoppklassen, men jag vill skippa platsliggning för både min och Bs skull. Det viktigaste för mig imorrn är hur det funkar utanför planen. Jag hoppas att vi kan känna oss trygga tillsammans så att det inte blir en massa reaktiva responser, spänn och gruff mot de andra hundarna. Sist vi var i Skarpnäck blev det en total urladdning på alla plan för både mig och B, men den linjen tänker jag inte fortsätta på. Om vi bara kan upprätthålla känslan vi har haft de senaste dagarna så tror jag att det kommer att funka bra.
-----------------------------------------------------
Rådjursmöten:
Bara ett idag ;) tre vackra statyer stod i parken bakom vårt område när jag och B gick morgonprommisen vid 5-snåret. Hon skvallrade jättefint på dem och blev rikligt belönad. Sedan övergav de sin stillhet och bestämde sig för att springa iväg --> tokgalen B!
Hundmöten:
Stor rr-hane (som ofta hälsar på i vår port och som B nästan alltid får panik av), jag skapade avstånd och visade B att han inte skulle komma nära --> inga problem, mest nyfiken attityd från Bs håll.
Flera passerande hundar under matt-övningar --> inga som helst problem
:)
...den här bloggen är verkligen rolig. Eller "rolig". För mig är det intressant att läsa från början. Jag var väldigt ung på så många sätt när jag började skriva. Både vad gäller att bo hemifrån, att träna hund och att plugga.
Jag minns mitt första inlägg på vovve.net (inte för att det blev så hemskt många fler...). Det var på våren 2005 och jag frågade vad folk trodde att det skulle bli av en 75 % dansksvensk gårdshund och 25 % parson russel-blandis (vilken senare blev vår Wilma). När jag mest fick sura svar i stil med "det kan man aldrig veta!", "varför måste du köpa blandras?" osv begrep jag absolut ingenting utan tyckte bara att folk var obehagliga och trista.
Det tog i och för sig inte lång tid för mig att förstå varför folk reagerade som de gjorde. Allteftersom intresset växte och alla erfarenheter trillade in lärde jag mig såklart mer. Nu är jag i det där fina läget att jag är såpass bevandrad inom hund att jag inser hur lite jag egentligen vet, och är full av ödmjukhet inför allt som finns kvar att lära. ...så jag skrattar lite snällt åt mina tidigaste inlägg. Lilla plutt-Matilda :)
Tack till min älskade (i motsats till vad man kanske kan tro när man läser vad jag skriver om henne) hund som fått (får) stå ut med mig under de här åren. Det är inte lätt att vara försökskanin!
Ja, jag grubblar mycket. Fattar inte hur jag orkar efter att ha haft hjärnan på högvarv hela dagen. Jobbade 6-8.30 och satt på KB mellan 9-16.
Nu är jag trött på mitt babbel. Ska lägga mig i sängen hos B en stund, städa lite och sen gå ut ett tag.
------------------------------------------------------------
Hundmöten:
Vi har inte fått till så mycket möten hittills idag heller.
Det regnar och då får Huddinges hundar vara inne, verkar det som.
C och B såg en rottistik på håll --> lite spänd, men inget mer.
Jag, C och B såg två småhundar (jap. spets och blandis) komma emot oss och svänga av strax innan --> lite spänd, men skvallrade fint (B gick igång på något - ingen aning vad - alldeles innan hundarna blev synliga för henne, så det var antagligen därför hon var extra spänd)
Jag minns mitt första inlägg på vovve.net (inte för att det blev så hemskt många fler...). Det var på våren 2005 och jag frågade vad folk trodde att det skulle bli av en 75 % dansksvensk gårdshund och 25 % parson russel-blandis (vilken senare blev vår Wilma). När jag mest fick sura svar i stil med "det kan man aldrig veta!", "varför måste du köpa blandras?" osv begrep jag absolut ingenting utan tyckte bara att folk var obehagliga och trista.
Det tog i och för sig inte lång tid för mig att förstå varför folk reagerade som de gjorde. Allteftersom intresset växte och alla erfarenheter trillade in lärde jag mig såklart mer. Nu är jag i det där fina läget att jag är såpass bevandrad inom hund att jag inser hur lite jag egentligen vet, och är full av ödmjukhet inför allt som finns kvar att lära. ...så jag skrattar lite snällt åt mina tidigaste inlägg. Lilla plutt-Matilda :)
Tack till min älskade (i motsats till vad man kanske kan tro när man läser vad jag skriver om henne) hund som fått (får) stå ut med mig under de här åren. Det är inte lätt att vara försökskanin!
Ja, jag grubblar mycket. Fattar inte hur jag orkar efter att ha haft hjärnan på högvarv hela dagen. Jobbade 6-8.30 och satt på KB mellan 9-16.
Nu är jag trött på mitt babbel. Ska lägga mig i sängen hos B en stund, städa lite och sen gå ut ett tag.
------------------------------------------------------------
Hundmöten:
Vi har inte fått till så mycket möten hittills idag heller.
Det regnar och då får Huddinges hundar vara inne, verkar det som.
C och B såg en rottistik på håll --> lite spänd, men inget mer.
Jag, C och B såg två småhundar (jap. spets och blandis) komma emot oss och svänga av strax innan --> lite spänd, men skvallrade fint (B gick igång på något - ingen aning vad - alldeles innan hundarna blev synliga för henne, så det var antagligen därför hon var extra spänd)
Reflektion så här långt
Igår (onsdag) fick vi knappt till några hundmöten.
C tog med B upp till sin far och Wilma. B älskar Wilma och de går bra ihop. Enligt rapport mötte de områdets två boxerhanar utan problem.
Jag och B gick på långprommis i regnet och mötte bara en rottistik, som var ganska fladdrig. Det var gott om utrymme vid mötet så när B skvallrade på rottisen skuttade vi åt sidan så att hon fick äta blötmat. Hon tog belöningen helt utan stress :)
Nu när jag har styrt upp struktur och en genomtänkt plan som jag är bekväm med fungerar det genast bättre. Jag behöver säkert ha koll på läget för att B ska känna sig trygg... och för att jag själv ska göra det. Kontrollmänniska som jag tycks vara :/
Kanske har det varit lite för mycket av "vafan, det här ska B klara" och för lite verklighetsförankring från min sida. Om det går bättre med stöd och förstärkning och sämre med bråk och krav är det inte särskilt svårt att välja vilken taktik jag ska ha vid hundmöten.
Det jobbiga med mig är att jag vill att saker ska fungera perfekt. Det måste inte komma gratis, men jag vill att det ska KUNNA BLI perfekt. Kanske måste jag börja inse att B inte är en hund som kommer att gå att ha lös överallt och att hon inte kommer att fungera i alla situationer. Jag kanske får nöja mig med en hund som bara fungerar i de FLESTA lägen. Så länge hon och jag ser till att endast bra saker blir förstärkta och att dumheterna därigenom släcks ut borde jag ha oddsen på min sida.
Forts. följer.
C tog med B upp till sin far och Wilma. B älskar Wilma och de går bra ihop. Enligt rapport mötte de områdets två boxerhanar utan problem.
Jag och B gick på långprommis i regnet och mötte bara en rottistik, som var ganska fladdrig. Det var gott om utrymme vid mötet så när B skvallrade på rottisen skuttade vi åt sidan så att hon fick äta blötmat. Hon tog belöningen helt utan stress :)
Nu när jag har styrt upp struktur och en genomtänkt plan som jag är bekväm med fungerar det genast bättre. Jag behöver säkert ha koll på läget för att B ska känna sig trygg... och för att jag själv ska göra det. Kontrollmänniska som jag tycks vara :/
Kanske har det varit lite för mycket av "vafan, det här ska B klara" och för lite verklighetsförankring från min sida. Om det går bättre med stöd och förstärkning och sämre med bråk och krav är det inte särskilt svårt att välja vilken taktik jag ska ha vid hundmöten.
Det jobbiga med mig är att jag vill att saker ska fungera perfekt. Det måste inte komma gratis, men jag vill att det ska KUNNA BLI perfekt. Kanske måste jag börja inse att B inte är en hund som kommer att gå att ha lös överallt och att hon inte kommer att fungera i alla situationer. Jag kanske får nöja mig med en hund som bara fungerar i de FLESTA lägen. Så länge hon och jag ser till att endast bra saker blir förstärkta och att dumheterna därigenom släcks ut borde jag ha oddsen på min sida.
Forts. följer.
Tisdag
Jobb 06-08.15, Kungliga Bibblan 9-13.
B har fått leta många ca 1 x 1 cm maskeringstejpbitar med min doft. Jag tejpade på de nedre luckorna i köket och i vardagsrummet på mattan. Hon har roligt och är riktigt duktig på markeringarna. Däremot är hon inte särskilt systematisk. Det var ett bra initiativ från min sida att sätta koppel på henne och visa henne att man gå igenom ett område i taget. Hon börjar fatta. Duktig!
Vi körde också klippa klorna-övningar. Jag gör det varje dag nu, ibland klipper jag någon klo, ibland inte. Idag har jag ännu inte klippt något, för hon har visat större misstänksamhet (naturligtvis) efter att jag knipsat lite och jag vill inte riskera för mycket än. Hon gillar inte när jag håller fast tassen. Det får jag göra annars, men inte med tången framme. Därför varierar jag mellan att belöna för att jag håller i tassen och duttar med tången och för att hon själv, med skräckblandad förtjusning, lyfter tassen och sätter mot klotången. Rätt gulligt :)
Buffy och Pinto (OW's Bibi Dahl) i fårboxen på Mårtensby.
-----------------------------------------------------------------------------------
Fem hundmöten idag:
Möte ett: Hovawarthane utanför ICA som knappt tittade på B, han och matte stod och väntade, vi kom runt hörnet och B var bakom mig --> hon gled fram men gjorde ingenting
Möte två: bc-rottis blandrastik på trottoar, glad hund, jag gick av trottoaren och kommenderade "bakom" men B vill alltid gå på trottoaren så hon gled upp per automatik :) tog lugnt tillbaka henne --> lite spänd, stirrade men gjorde inget
Möte tre: kopplad schäfertik som låg ner, vi sprang, B var vid min sida --> ingenting
Möte fyra: kopplad spanielblandning som stod still, vi sprang, B var vid min sida --> ingenting
Möte fem: staffe som gick förbi i koppel, vi sprang, B var vid min sida --> ingenting
5/5 idag alltså :)
Känner mig glad över det, men hon har gjort en del andra dumheter som jag inte orkar skriva om.
Nu lite True Blood, sen sova.
B har fått leta många ca 1 x 1 cm maskeringstejpbitar med min doft. Jag tejpade på de nedre luckorna i köket och i vardagsrummet på mattan. Hon har roligt och är riktigt duktig på markeringarna. Däremot är hon inte särskilt systematisk. Det var ett bra initiativ från min sida att sätta koppel på henne och visa henne att man gå igenom ett område i taget. Hon börjar fatta. Duktig!
Vi körde också klippa klorna-övningar. Jag gör det varje dag nu, ibland klipper jag någon klo, ibland inte. Idag har jag ännu inte klippt något, för hon har visat större misstänksamhet (naturligtvis) efter att jag knipsat lite och jag vill inte riskera för mycket än. Hon gillar inte när jag håller fast tassen. Det får jag göra annars, men inte med tången framme. Därför varierar jag mellan att belöna för att jag håller i tassen och duttar med tången och för att hon själv, med skräckblandad förtjusning, lyfter tassen och sätter mot klotången. Rätt gulligt :)
Buffy och Pinto (OW's Bibi Dahl) i fårboxen på Mårtensby.
-----------------------------------------------------------------------------------
Fem hundmöten idag:
Möte ett: Hovawarthane utanför ICA som knappt tittade på B, han och matte stod och väntade, vi kom runt hörnet och B var bakom mig --> hon gled fram men gjorde ingenting
Möte två: bc-rottis blandrastik på trottoar, glad hund, jag gick av trottoaren och kommenderade "bakom" men B vill alltid gå på trottoaren så hon gled upp per automatik :) tog lugnt tillbaka henne --> lite spänd, stirrade men gjorde inget
Möte tre: kopplad schäfertik som låg ner, vi sprang, B var vid min sida --> ingenting
Möte fyra: kopplad spanielblandning som stod still, vi sprang, B var vid min sida --> ingenting
Möte fem: staffe som gick förbi i koppel, vi sprang, B var vid min sida --> ingenting
5/5 idag alltså :)
Känner mig glad över det, men hon har gjort en del andra dumheter som jag inte orkar skriva om.
Nu lite True Blood, sen sova.
Ett och ett halvt års uppehåll - IGEN
Varje dag håller jag på att prata öronen av stackars C så nu är det väl dags att få utlopp för grubblerierna någon annanstans.
Det är intressant att bläddra bakåt i det jag har skrivit om B, för det får mig att inse att det både gått framåt och bakåt sedan dess. Jag känner mig mer säker på vem hon är nu än jag gjorde förut och vårt samarbete är bättre på många vis. Samtidigt som hon blir mer och mer lydig litar jag mindre och mindre på henne i svåra situationer och med andra hundar. Hon fattar oftare "fel" beslut och det är antagligen mitt fel. Jag har inte lyckats vara den trygghet hon behöver, i balans mellan sträng och hjälpsam.
Vid tiden för mitt senaste inlägg började hon bli värre med sin stress och hets och det har jag inte lyckats förbättra särskilt mycket. Jag har skapat lite nya verktyg och fått en mängd insikter, men i praktiken har det inte hänt så mycket. När B var ung var hon fortfarande "snäll", men nu är det mesta allvarligt i hennes ögon. Allt jobbigt ska lösas genom "attacker" som aldrig fullföljs, men de låter och ser hemska ut.
En gång, nu i januari, har hon försökt fly när hon tyckte att det var obehagligt att möta en framspringande hund (vilken jag NATURLIGTVIS gjorde mitt bästa för att få bort) - vilket ledde till att hon blev jagad genom skogen i 300 m. Gissa om det hjälpte?! När hon för EN GÅNGS SKULL fattade ett trevligare beslut än att gå till attack fick hon vatten på sin övertygelsekvarn - det är bättre att hota än att fly!
Det är en stor sorg för mig att det är så här. Jag försöker och försöker. Har varit hos två instruktörer vilka gav mig vitt skilda råd. Nu har jag kommit fram till att jag måste köra en medelväg mellan dessa "ytterligheter", för där den ena instruktörens råd mest ledde till stress och förvärrat beteende, ledde delar av den andra instruktörens råd också till stress och osäkerhet hos både mig och B.
Kontentan: Jag ska vara sträng i de situationer där B är kapabel att förstå. Jag ska INTE bråka i de situationer hon har svårt för, där är det hjälp och hjälp och hjälp som gäller.
Bråk i de svåra situationerna har lett till minskat förtroende för mig just när det är svårt. INTE bra.
Känns lite småledsamt att ha en i övrigt mycket väluppfostrad och "genomarbetad" hund (sagt av Memea) som är följsam och fantastiskt snäll och artig med barn och andra, men som på en millisekund kan förvandlas till Mr. Hyde om jag slappnar av för mycket och inte har koll. Samtidigt är det ju inte bra när jag INTE slappnar heller - då tycker hon att jag signalerar fara och blir på tårna bara därför. Ibland tror jag att vi bara är totalt osynkade, men hon beter sig på det stora hela likadant med C och mina föräldrar (bara det att de inte lika ofta träffar på samma situationer som jag tillsammans med henne, hon är ju med mig 90 % av tiden ute...).
Pga det jag nämnt ovan kan jag känna mig lite bitter på alla ouppfostrade jyckar som ändå är lika trevliga, goa och glada mot omgivningen som mot sina inkonsekventa och oengagerade mattar och hussar. Tänk om B var sån! Känns otacksamt när jag verkligen försöker. Maybe I'm trying too hard?
Detta får mig i alla fall att längta efter en till hund, med lite bättre grundmaterial, som jag kan få utlopp för mina ambitioner tillsammans med.
Annars då? Jo, igår körde vi lydnad i Sjödalsparken. Gick kanon :) FF, ruta, konskick, apportering, gå-till-mattan och lek. Ink. med stå med hjälp av target tränade vi också. Är inte säker på att det kommer att fungera för henne, men vi försöker lite till. Hon var duktig med passerande människor och hundar, ända tills E & P kom och gjorde oss sällskap. Då skulle det blåsas upp och morras åt alla hundar som gick förbi. Är det någon resursförsvarsgrej? Ensam med mig kunde hon ta mycket svårare grejer, även i passivitet.
Bra belöning för B just nu: blötmat i ask som hon får springa efter och sen äta.
Idag lekte vi mycket och spårade också. Hon får se när jag går iväg - det är skitsamma. I fårhagen i F-viken. Bara ca 200 m, vinden låg åt fel håll, så det blev inte längre. Lika bra att det var enkelt för henne att lyckas, hon har fått upp nosen under vintern och slarvar. Gick utan problem!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vill föra logg över hundmöten för att kunna se om det går framåt eller inte. Av någon anledning har jag lättare för att minnas när det går dåligt än när det går bra... :P
MÖTEN IDAG:
Två försök med position motsatt sida från andra hunden
Möte ett: passiv australisk terrier, trångt --> uppblåst men inga dumheter
Möte två: två lösa aussies i skogen, tittade inte på B ---> intresserad och spänd, men inga dumheter
Två försök med fri position
Möte ett: asfaltsväg, stirrande softiehane kom bakifrån, B upptäckte honom och vinklade öronen bakåt och lade sig(!) så jag lät henne hållas ---> utfall precis efter passage
Möte två: B framför mig - plötsligt möte i skogen med stirrande amstaffblandning i flexi (långt ifrån ägaren) ---> monsterutfall
Utifrån det här skulle man kunna anta att hon har det svårare när hon inte vet var hon ska vara, när hon inte har någon uppgift. Det kan dock precis lika gärna bero på de mötande hundarna. Det återstår att se!
Min strategi:
Position bakom mig vid varje hundmöte. Vid trevligt uppförande: jackpot! Vid otrevligt: ingenting.
Hittills tre försök idag. Full pott 3/3! (små hundar)
Grubblet fortsätter...
Det är intressant att bläddra bakåt i det jag har skrivit om B, för det får mig att inse att det både gått framåt och bakåt sedan dess. Jag känner mig mer säker på vem hon är nu än jag gjorde förut och vårt samarbete är bättre på många vis. Samtidigt som hon blir mer och mer lydig litar jag mindre och mindre på henne i svåra situationer och med andra hundar. Hon fattar oftare "fel" beslut och det är antagligen mitt fel. Jag har inte lyckats vara den trygghet hon behöver, i balans mellan sträng och hjälpsam.
Vid tiden för mitt senaste inlägg började hon bli värre med sin stress och hets och det har jag inte lyckats förbättra särskilt mycket. Jag har skapat lite nya verktyg och fått en mängd insikter, men i praktiken har det inte hänt så mycket. När B var ung var hon fortfarande "snäll", men nu är det mesta allvarligt i hennes ögon. Allt jobbigt ska lösas genom "attacker" som aldrig fullföljs, men de låter och ser hemska ut.
En gång, nu i januari, har hon försökt fly när hon tyckte att det var obehagligt att möta en framspringande hund (vilken jag NATURLIGTVIS gjorde mitt bästa för att få bort) - vilket ledde till att hon blev jagad genom skogen i 300 m. Gissa om det hjälpte?! När hon för EN GÅNGS SKULL fattade ett trevligare beslut än att gå till attack fick hon vatten på sin övertygelsekvarn - det är bättre att hota än att fly!
Det är en stor sorg för mig att det är så här. Jag försöker och försöker. Har varit hos två instruktörer vilka gav mig vitt skilda råd. Nu har jag kommit fram till att jag måste köra en medelväg mellan dessa "ytterligheter", för där den ena instruktörens råd mest ledde till stress och förvärrat beteende, ledde delar av den andra instruktörens råd också till stress och osäkerhet hos både mig och B.
Kontentan: Jag ska vara sträng i de situationer där B är kapabel att förstå. Jag ska INTE bråka i de situationer hon har svårt för, där är det hjälp och hjälp och hjälp som gäller.
Bråk i de svåra situationerna har lett till minskat förtroende för mig just när det är svårt. INTE bra.
Känns lite småledsamt att ha en i övrigt mycket väluppfostrad och "genomarbetad" hund (sagt av Memea) som är följsam och fantastiskt snäll och artig med barn och andra, men som på en millisekund kan förvandlas till Mr. Hyde om jag slappnar av för mycket och inte har koll. Samtidigt är det ju inte bra när jag INTE slappnar heller - då tycker hon att jag signalerar fara och blir på tårna bara därför. Ibland tror jag att vi bara är totalt osynkade, men hon beter sig på det stora hela likadant med C och mina föräldrar (bara det att de inte lika ofta träffar på samma situationer som jag tillsammans med henne, hon är ju med mig 90 % av tiden ute...).
Pga det jag nämnt ovan kan jag känna mig lite bitter på alla ouppfostrade jyckar som ändå är lika trevliga, goa och glada mot omgivningen som mot sina inkonsekventa och oengagerade mattar och hussar. Tänk om B var sån! Känns otacksamt när jag verkligen försöker. Maybe I'm trying too hard?
Detta får mig i alla fall att längta efter en till hund, med lite bättre grundmaterial, som jag kan få utlopp för mina ambitioner tillsammans med.
Annars då? Jo, igår körde vi lydnad i Sjödalsparken. Gick kanon :) FF, ruta, konskick, apportering, gå-till-mattan och lek. Ink. med stå med hjälp av target tränade vi också. Är inte säker på att det kommer att fungera för henne, men vi försöker lite till. Hon var duktig med passerande människor och hundar, ända tills E & P kom och gjorde oss sällskap. Då skulle det blåsas upp och morras åt alla hundar som gick förbi. Är det någon resursförsvarsgrej? Ensam med mig kunde hon ta mycket svårare grejer, även i passivitet.
Bra belöning för B just nu: blötmat i ask som hon får springa efter och sen äta.
Idag lekte vi mycket och spårade också. Hon får se när jag går iväg - det är skitsamma. I fårhagen i F-viken. Bara ca 200 m, vinden låg åt fel håll, så det blev inte längre. Lika bra att det var enkelt för henne att lyckas, hon har fått upp nosen under vintern och slarvar. Gick utan problem!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vill föra logg över hundmöten för att kunna se om det går framåt eller inte. Av någon anledning har jag lättare för att minnas när det går dåligt än när det går bra... :P
MÖTEN IDAG:
Två försök med position motsatt sida från andra hunden
Möte ett: passiv australisk terrier, trångt --> uppblåst men inga dumheter
Möte två: två lösa aussies i skogen, tittade inte på B ---> intresserad och spänd, men inga dumheter
Två försök med fri position
Möte ett: asfaltsväg, stirrande softiehane kom bakifrån, B upptäckte honom och vinklade öronen bakåt och lade sig(!) så jag lät henne hållas ---> utfall precis efter passage
Möte två: B framför mig - plötsligt möte i skogen med stirrande amstaffblandning i flexi (långt ifrån ägaren) ---> monsterutfall
Utifrån det här skulle man kunna anta att hon har det svårare när hon inte vet var hon ska vara, när hon inte har någon uppgift. Det kan dock precis lika gärna bero på de mötande hundarna. Det återstår att se!
Min strategi:
Position bakom mig vid varje hundmöte. Vid trevligt uppförande: jackpot! Vid otrevligt: ingenting.
Hittills tre försök idag. Full pott 3/3! (små hundar)
Grubblet fortsätter...