Reflektion så här långt

Igår (onsdag) fick vi knappt till några hundmöten.

C tog med B upp till sin far och Wilma. B älskar Wilma och de går bra ihop. Enligt rapport mötte de områdets två boxerhanar utan problem.
Jag och B gick på långprommis i regnet och mötte bara en rottistik, som var ganska fladdrig. Det var gott om utrymme vid mötet så när B skvallrade på rottisen skuttade vi åt sidan så att hon fick äta blötmat. Hon tog belöningen helt utan stress :)

Nu när jag har styrt upp struktur och en genomtänkt plan som jag är bekväm med fungerar det genast bättre. Jag behöver säkert ha koll på läget för att B ska känna sig trygg... och för att jag själv ska göra det. Kontrollmänniska som jag tycks vara :/
Kanske har det varit lite för mycket av "vafan, det här ska B klara" och för lite verklighetsförankring från min sida. Om det går bättre med stöd och förstärkning och sämre med bråk och krav är det inte särskilt svårt att välja vilken taktik jag ska ha vid hundmöten.

Det jobbiga med mig är att jag vill att saker ska fungera perfekt. Det måste inte komma gratis, men jag vill att det ska KUNNA BLI perfekt. Kanske måste jag börja inse att B inte är en hund som kommer att gå att ha lös överallt och att hon inte kommer att fungera i alla situationer. Jag kanske får nöja mig med en hund som bara fungerar i de FLESTA lägen. Så länge hon och jag ser till att endast bra saker blir förstärkta och att dumheterna därigenom släcks ut borde jag ha oddsen på min sida.

Forts. följer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback