Hälsa, hundvakt och händelserapportering
Uppdatering kring Bs hälsa: inkontinensmedicinen orsakade blodblandad diarré så på djursjukhusets inrådan avslutade jag behandlingen. Veterinären skulle ha ringt i tisdags och diskuterat alternativ behandling, men jag har fortfarande inte hört något. Jag får ringa igen. B har läckt mindre nu, men läcker gör hon.
Ett metod vi har kvar att prova är att ge östrogentillskott - det kanske vore något? Jag vet ju inte hur det fungerar, men det är inte helt sällan som orden "hormonobalans" och "Buffy" har förekommit samtidigt i min hjärna...
Med hundmötena känns det som att vi är tillbaka i något slags normalläge för B. Hon kan reagera som ett rabiesmonster om fel hund med fel kroppsspråk dyker upp vid fel tillfälle. Fel tillfälle innebär i det här sammanhanget att B ligger högt i "dålig" stress. Annars är hon jätteduktig och skvallrar fint för det allra mesta. Målet är att hon ska vara så trygg att hon inte alls behöver bry sitt lilla colliehuvud, men nu är vi där vi är. Att hon klarar sig MED stöd är ju en grundförutsättning för att hon ska kunna lära sig att även klara sig utan.
Under helgen som gick hade vi Pinto boende hos oss. Pinto tycker att B är obehaglig, medan B knappt ser Pinto. För B var Pinto som luft här hemma, vilket iofs innebar att hon inte visade någon särskild hänsyn eller var speciellt artig heller. Förutom att Pinto blev livrädd när B försökte ta hennes mat (i bästa "shit, det finns MER! men något står i vägen"-stil) tycker jag att B skötte sig bra. Vi hade det trevligt tillsammans i skogen alla tre under helgen och på lördagen satt vi tillsammans i timmar vid Trehörningen (jag läste). Det är bara synd att Pinto ska vara så rädd utan sin matte :/
Måndag, tisdag och onsdag har vi haft sällskap hemma av kavata lillemannen Midas. Med honom interagerar B hela tiden, de är polare och klarar det mesta tillsammans utan minsta gruff. De leker ute (ibland även korta stunder inne...) och sover tillsammans inne och det fungerar riktigt bra. Han är härlig att ha här hemma, Midis.
Träningen har stått lite åt sidan pga Bs hälsa, hundpassning och det vackra vädret - jag har suttit ute och läst mycket och haft B plus ytterligare hund med mig. I tisdags kväll blev det dock ett rejält lydnadspass och OJ vilken gasad hund jag hade! Helt fokuserad och nästan tyst dessutom :) vi började med några "fram"-kommandon (hur hon utför dem brukar vara en god indikation på vilken aktivitetsnivå hon ligger på för dagen) och fortsatte med en FF, läggande, ink., ställande-kedja. Kalas! Sedan blev det mycket FF, ruta och konskick. Vi körde också apporteringsövningar med spårpinne samt lite tricks som avslutning.
I går kväll tog vi en lugn 2,5 h kvällsprommis mot Mörtsjön med lydnadsträning på ängen. Mest FF, lägganden och lekövningar. Hon var i gasen då också - skitkul! Jag lät henne "vägra" följa med från "planen" när vi var klara och gick tillbaka och lät henne köra lite till, trots att jag sagt att det var slut. Hon blev helt tokigt glad av det! :D Vi satt ett tag och såg ut över Mörtsjön - vilken fantastiskt vacker svart liten skogspärla. Det är precis sånt jag mår bra av, såna tillfällen jag behöver. Under promenaden fick B gå lös under "säkra" sträckor, och hon var en riktig mönstervovve. Skvallrade på fåglars prassel i buskarna vid flera tillfällen. En gång var hon på väg att rusa mot något som lät bland löven, men hon kom på sig själv i första språnget och tvärvände mot mig med galen blick istället! Köttbullejakt på det :D Det enda trista med B när hon går lös är att hon väldigt ofta är så seeeg. Jag vill gå ganska fort, så hon hamnar lätt på efterkälken. Då är det bättre att koppla, då håller hon samma takt som jag automatiskt.
Justja, vi har också kört lite nosövningar med pytte-tejpbitar hemma. Det verkar som att hon blir mer systematisk i sitt letande, men jag vågar inte riktigt uttala mig om det än. Vi fortsätter och ser.
Ibland undrar jag om det är min knäppa hjärna som får mig att krångla till saker så mycket. Det jag kommer skriva nu är förmodligen den naturligaste sak i världen för de flesta hundägare. Jag ska alltid hålla på och snurra till det för mig själv. Den viktigaste tanken under de gånga dagarna innefattar den ständigt växande insikten om att B är och förblir B. Nu när jag tillåtit mig själv att acceptera hennes brister har jag sett henne som den hund hon är och inte som den hund jag vill att hon ska vara, eller åtminstone kunna bli. Det har lett till att vi lyckas med det vi tar oss för allt oftare, och att jag kan tycka om henne så mycket mer. Älskat henne har jag gjort sedan hon flyttade hem till oss, men kärlek har alltid utvecklingspotential. Det är nödvändigt att fokusera på svagheter om man ska kunna förbättra dem, visst, men det får inte ske på bekostnad av självkänsla och kärlek.
Blablabla... bilder kommer förmodligen framöver!
Ett metod vi har kvar att prova är att ge östrogentillskott - det kanske vore något? Jag vet ju inte hur det fungerar, men det är inte helt sällan som orden "hormonobalans" och "Buffy" har förekommit samtidigt i min hjärna...
Med hundmötena känns det som att vi är tillbaka i något slags normalläge för B. Hon kan reagera som ett rabiesmonster om fel hund med fel kroppsspråk dyker upp vid fel tillfälle. Fel tillfälle innebär i det här sammanhanget att B ligger högt i "dålig" stress. Annars är hon jätteduktig och skvallrar fint för det allra mesta. Målet är att hon ska vara så trygg att hon inte alls behöver bry sitt lilla colliehuvud, men nu är vi där vi är. Att hon klarar sig MED stöd är ju en grundförutsättning för att hon ska kunna lära sig att även klara sig utan.
Under helgen som gick hade vi Pinto boende hos oss. Pinto tycker att B är obehaglig, medan B knappt ser Pinto. För B var Pinto som luft här hemma, vilket iofs innebar att hon inte visade någon särskild hänsyn eller var speciellt artig heller. Förutom att Pinto blev livrädd när B försökte ta hennes mat (i bästa "shit, det finns MER! men något står i vägen"-stil) tycker jag att B skötte sig bra. Vi hade det trevligt tillsammans i skogen alla tre under helgen och på lördagen satt vi tillsammans i timmar vid Trehörningen (jag läste). Det är bara synd att Pinto ska vara så rädd utan sin matte :/
Måndag, tisdag och onsdag har vi haft sällskap hemma av kavata lillemannen Midas. Med honom interagerar B hela tiden, de är polare och klarar det mesta tillsammans utan minsta gruff. De leker ute (ibland även korta stunder inne...) och sover tillsammans inne och det fungerar riktigt bra. Han är härlig att ha här hemma, Midis.
Träningen har stått lite åt sidan pga Bs hälsa, hundpassning och det vackra vädret - jag har suttit ute och läst mycket och haft B plus ytterligare hund med mig. I tisdags kväll blev det dock ett rejält lydnadspass och OJ vilken gasad hund jag hade! Helt fokuserad och nästan tyst dessutom :) vi började med några "fram"-kommandon (hur hon utför dem brukar vara en god indikation på vilken aktivitetsnivå hon ligger på för dagen) och fortsatte med en FF, läggande, ink., ställande-kedja. Kalas! Sedan blev det mycket FF, ruta och konskick. Vi körde också apporteringsövningar med spårpinne samt lite tricks som avslutning.
I går kväll tog vi en lugn 2,5 h kvällsprommis mot Mörtsjön med lydnadsträning på ängen. Mest FF, lägganden och lekövningar. Hon var i gasen då också - skitkul! Jag lät henne "vägra" följa med från "planen" när vi var klara och gick tillbaka och lät henne köra lite till, trots att jag sagt att det var slut. Hon blev helt tokigt glad av det! :D Vi satt ett tag och såg ut över Mörtsjön - vilken fantastiskt vacker svart liten skogspärla. Det är precis sånt jag mår bra av, såna tillfällen jag behöver. Under promenaden fick B gå lös under "säkra" sträckor, och hon var en riktig mönstervovve. Skvallrade på fåglars prassel i buskarna vid flera tillfällen. En gång var hon på väg att rusa mot något som lät bland löven, men hon kom på sig själv i första språnget och tvärvände mot mig med galen blick istället! Köttbullejakt på det :D Det enda trista med B när hon går lös är att hon väldigt ofta är så seeeg. Jag vill gå ganska fort, så hon hamnar lätt på efterkälken. Då är det bättre att koppla, då håller hon samma takt som jag automatiskt.
Justja, vi har också kört lite nosövningar med pytte-tejpbitar hemma. Det verkar som att hon blir mer systematisk i sitt letande, men jag vågar inte riktigt uttala mig om det än. Vi fortsätter och ser.
Ibland undrar jag om det är min knäppa hjärna som får mig att krångla till saker så mycket. Det jag kommer skriva nu är förmodligen den naturligaste sak i världen för de flesta hundägare. Jag ska alltid hålla på och snurra till det för mig själv. Den viktigaste tanken under de gånga dagarna innefattar den ständigt växande insikten om att B är och förblir B. Nu när jag tillåtit mig själv att acceptera hennes brister har jag sett henne som den hund hon är och inte som den hund jag vill att hon ska vara, eller åtminstone kunna bli. Det har lett till att vi lyckas med det vi tar oss för allt oftare, och att jag kan tycka om henne så mycket mer. Älskat henne har jag gjort sedan hon flyttade hem till oss, men kärlek har alltid utvecklingspotential. Det är nödvändigt att fokusera på svagheter om man ska kunna förbättra dem, visst, men det får inte ske på bekostnad av självkänsla och kärlek.
Blablabla... bilder kommer förmodligen framöver!
Inkontinent?
Ja. Blodproverna visade ingenting så nu ska B få äta medicin för att stärka musklerna kring urinröret en period. Veterinären ska ringa upp och kolla hur det går om några veckor. Svarar hon inte bra på medicinen ska hon möjligen provbehandlas med östrogen också :/
En sak i taget!
Jag kilar till apoteket så snart de öppnat.
Igår sprang vi iväg till Ågesta, B och jag. Underbart att kunna springa i träningskläder utan att frysa så fort man stannar. Att springa är ju ett bra sätt att färdas till fina platser. Väl i Ågestaområdet tog vi det lugnt, satt vid Orlången, tittade på får och hästar, vilade på en äng och lekte. Sen sprang vi hem igen. Vi var borta drygt tre timmar och vädret var så fint!!!
Hundmöten har fungerat fortsatt bra. RR-hanen som ibland bor ovanför oss är hon fortfarande mycket skeptisk till. Hon spänner sig som en fjäder, vilket jag har full förståelse för. Jag är inget fan av den rasen, och just det här exemplaret har ett väldigt hotfullt ansiktsutryck vid varje möte.
En sak i taget!
Jag kilar till apoteket så snart de öppnat.
Igår sprang vi iväg till Ågesta, B och jag. Underbart att kunna springa i träningskläder utan att frysa så fort man stannar. Att springa är ju ett bra sätt att färdas till fina platser. Väl i Ågestaområdet tog vi det lugnt, satt vid Orlången, tittade på får och hästar, vilade på en äng och lekte. Sen sprang vi hem igen. Vi var borta drygt tre timmar och vädret var så fint!!!
Hundmöten har fungerat fortsatt bra. RR-hanen som ibland bor ovanför oss är hon fortfarande mycket skeptisk till. Hon spänner sig som en fjäder, vilket jag har full förståelse för. Jag är inget fan av den rasen, och just det här exemplaret har ett väldigt hotfullt ansiktsutryck vid varje möte.
Rapport från veterinären (+bildbomb)
Jag inledde med att kalla inlägget "kort" rapport, men snart gav jag upp den tanken. Att fatta mig kort skriftligen är inte min grej. Sånt får andra syssla med!
Rapport från veterinärbesöket. B:s tass och kisseri är kollat idag. Tassen är okej, vi ska se till att hon inte kommer åt att slicka så att det inte uppstår mer eksem på trampdynan. OM det sitter någon liten glasflisa inne i tassen är det ändå inget att göra åt i nuläget, den måste vandra ut av sig själv. Man kan inte ge sig in i en trampdyna och leta bara sådär. Börjar det vätska sig i trampdynan kan vi hjälpa den på traven med spritförband - som jag hade tänkt från början men blev avrådd från av rådgivningen på djursjukhuset. Jaja. Kontentan är iaf att hon inte behöver något tasskydd ute längre eftersom trampdynan är hel. Haltar hon till kan vi just nu inte veta om det beror på slickeksem, invant beteende eller om det sitter något inne i tassen. Det visar sig! Skönt att få bekräftat att vi gjort rätt.
Kisseriet då: Det blev en grundlig genomgång à la uteslutningsmetoden. Urinprov, noggrant kläm-och-känn samt ultraljud av blåsa/njurar/livmoder och var helt U.A. B fick lämna blodprov också för säkerhets skull så nu återstår att se om proven visar något. Får svar om någon dag. Om det inte är några anmärkningar där heller ska hon provbehandlas med inkontinensmedicin för att se om det hjälper. Min lilla tant :(. Enormt skönt att det inte verkar vara något allvarligare. Hon är frisk och fin som en vårvind i övrigt! :D
...sen skötte hon sig som en ängel också. Gruff och ångestpip från de andra hundarna i väntrummet bekom henne inte. Hon har så stor tillit till människor att ingen behandling hos veterinär blir särskilt problematisk. Jag kan fortfarande inte fatta att B, som är rädd för rakapparater, accepterade att ligga fasthållen på rygg och bli rakad på magen utan att få panik. Så himla tapper <3.
Det enda hyss hon hade för sig var, föga förvånande, kattrelaterat. Suck och stön. Hon blev GALEN i väntrummet när jag väntade på att få betala då hon plötsligt insåg att det fanns katter runt omkring henne! Snacka om att gå från noll till 100 på en halv sekund... men jag lyckades lugna henne.
Vi avslutade äventyret med att promenera hem. Tog väl 1,5-2 timmar. L & Midas var här ett tag sen. Den hunden är för skön! Han borde döpas om till Kavat eller något sådant. Han kan vara så dryg och irriterande ibland, men sätt dig med Midas i en soffa och du kommer garanterat att kapitulera för hans charm :)
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åh, jag har så mycket fina bilder tagna lite varstans...
Bildkavalkad!
B & Midas i höstas
Min älsklingsbild på Midas
Ett av mina favoritställen på jorden en kväll förra sommaren
Här är tönt-B under en grundlig inspektion utförd av Gold Status Sound of Victory "Victor" förra våren
Såhär rolig var jag förra vintern
...nu satte jag igång att gräva bland valpbilder också!!! <3<3<3 oj oj oj... tänk att hon varit så här söt och rar :D
Favoritbilden, alla kategorier <3
Skyddstalangen!
<3
B och Svea ca 8 resp 7 månader gamla
Mer nostalgi! Verkligt blandad kompott.
Vi börjar med Spöket Laban...
Härlig sommartjej
Genialisk lyckoträff. Jag älskar hur färgen på stolen och bollen knyter ihop bilden. Busblick!
<3
Botkyrka BK :D
Bästa bilden på Buffet och Fluffet
<3
Sunny och B
... :P
Vårbus
Vårbus
Skogsbackebläng
Cykeltur vid Balingsta
Dimmig decembermorgon vid Mörtsjön
Och avslutningsvis en goding på båda tjejerna <3
Rapport från veterinärbesöket. B:s tass och kisseri är kollat idag. Tassen är okej, vi ska se till att hon inte kommer åt att slicka så att det inte uppstår mer eksem på trampdynan. OM det sitter någon liten glasflisa inne i tassen är det ändå inget att göra åt i nuläget, den måste vandra ut av sig själv. Man kan inte ge sig in i en trampdyna och leta bara sådär. Börjar det vätska sig i trampdynan kan vi hjälpa den på traven med spritförband - som jag hade tänkt från början men blev avrådd från av rådgivningen på djursjukhuset. Jaja. Kontentan är iaf att hon inte behöver något tasskydd ute längre eftersom trampdynan är hel. Haltar hon till kan vi just nu inte veta om det beror på slickeksem, invant beteende eller om det sitter något inne i tassen. Det visar sig! Skönt att få bekräftat att vi gjort rätt.
Kisseriet då: Det blev en grundlig genomgång à la uteslutningsmetoden. Urinprov, noggrant kläm-och-känn samt ultraljud av blåsa/njurar/livmoder och var helt U.A. B fick lämna blodprov också för säkerhets skull så nu återstår att se om proven visar något. Får svar om någon dag. Om det inte är några anmärkningar där heller ska hon provbehandlas med inkontinensmedicin för att se om det hjälper. Min lilla tant :(. Enormt skönt att det inte verkar vara något allvarligare. Hon är frisk och fin som en vårvind i övrigt! :D
...sen skötte hon sig som en ängel också. Gruff och ångestpip från de andra hundarna i väntrummet bekom henne inte. Hon har så stor tillit till människor att ingen behandling hos veterinär blir särskilt problematisk. Jag kan fortfarande inte fatta att B, som är rädd för rakapparater, accepterade att ligga fasthållen på rygg och bli rakad på magen utan att få panik. Så himla tapper <3.
Det enda hyss hon hade för sig var, föga förvånande, kattrelaterat. Suck och stön. Hon blev GALEN i väntrummet när jag väntade på att få betala då hon plötsligt insåg att det fanns katter runt omkring henne! Snacka om att gå från noll till 100 på en halv sekund... men jag lyckades lugna henne.
Vi avslutade äventyret med att promenera hem. Tog väl 1,5-2 timmar. L & Midas var här ett tag sen. Den hunden är för skön! Han borde döpas om till Kavat eller något sådant. Han kan vara så dryg och irriterande ibland, men sätt dig med Midas i en soffa och du kommer garanterat att kapitulera för hans charm :)
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åh, jag har så mycket fina bilder tagna lite varstans...
Bildkavalkad!
B & Midas i höstas
Min älsklingsbild på Midas
Ett av mina favoritställen på jorden en kväll förra sommaren
Här är tönt-B under en grundlig inspektion utförd av Gold Status Sound of Victory "Victor" förra våren
Såhär rolig var jag förra vintern
...nu satte jag igång att gräva bland valpbilder också!!! <3<3<3 oj oj oj... tänk att hon varit så här söt och rar :D
Favoritbilden, alla kategorier <3
Skyddstalangen!
<3
B och Svea ca 8 resp 7 månader gamla
Mer nostalgi! Verkligt blandad kompott.
Vi börjar med Spöket Laban...
Härlig sommartjej
Genialisk lyckoträff. Jag älskar hur färgen på stolen och bollen knyter ihop bilden. Busblick!
<3
Botkyrka BK :D
Bästa bilden på Buffet och Fluffet
<3
Sunny och B
... :P
Vårbus
Vårbus
Skogsbackebläng
Cykeltur vid Balingsta
Dimmig decembermorgon vid Mörtsjön
Och avslutningsvis en goding på båda tjejerna <3
Hahaha
Hittade en gammal goding:
Först i kön till Tolkien
Hahaha, nerds <3 Men så här gick det inte alls till. Varken jag eller C sov på medis inför biljettsläppet. Vi ställde bara upp och passade en kompis tält när han behövde göra annat. Och precis då kom SVD. När den lilla intervjun gjordes var vi på tåget på väg hem, men det syns det inget av i artikeln. Så kan alltså förhållandet journalistisk slutprodukt <---> verklighet se ut.
---------------------------------------------------------------------------------------------
För övrigt:
Hade tänkt ta en cykeltur och ge mig in i djupaste skogen med B idag för att leta vilt och spåra. Planerna gick i kras då B är jättehalt. Hon verkar ha slitit ner den trampdyna som hon fick glas i förut (förmodligen pga felbelastningen när hon hade ont av såret) och har lyckats slicka på den så att den har börjat luckras upp. Usch :( vi får se om jag behöver blanda in veterinären. Strumpa och linda PÅ ute.
Det har gått okej med hundmöten.
De flesta hund-spottningar idag har gått bra. Ombetingningen ger resultat, men så är hon också tränad så sedan tidigare, även om jag kanske inte haft alla metodens pusselbitar på plats tidigare. Det går mot det bättre tycker jag, men C (som förvisso inte är ute med B på samma sätt som jag är och som aldrig någonsin ger henne matbelöningar för att förstärka trevligt beteende ute) påpekade igår att han inte är av samma åsikt och att han tycker att det är konstigt att jag betalade 2500 för att vi skulle gå hos en instruktör vars råd jag nu inte följer. Jag menar att det inte är så enkelt - jag följer många av råden, men har mixtrat lite med dem. Hans ord rubbade mig ändå lite i övertygelsen, och jag orkar inte med sånt tvivel nu. Men det absolut sämsta jag kan göra är att tvivla på mig själv. Då om någonsin blir det fel.
Jag önskar att jag kunde vara som många andra som bara tar allt med en axelryckning. Det är så mycket enklare då.
I grova drag handlar det om A) att låta henne titta på sånt som är "jobbigt" eller "intressant", ombetinga med hjälp av matbelöningar och avdramatisera det hela vs. B) att låta henne titta men hela tiden kolla hennes öron och påkalla hennes uppmärksamhet om hon börjar låsa sig och sedan spela dunderarg och korrigera om hon väjer att inte lyssna/är oförmögen att lyssna.
Jag minns att jag skrev på FB efter första tillfället hon instruktören - någonting i stil med "B är en dryg jävel som måste tryckas till lite". Med skämtsam underton såklart. Jag är inte längre säker på att det stämmer. Hon är inte allmänt nonchig mot mig, inte alls. Hon lyssnar alltsomoftast mycket bra, förutom när något stressar henne eller hennes jaktinstinkt är triggad.
Det jag inte orkar just nu är att grubbla. Jag är så satans trött på det. Undrar vilken skitmentalitet jag själv har som inte lyckas upprätthålla min egen inre harmoni och låter allt med B bli så stort och viktigt.
Jag tror att jag snart har lyckats ombetinga betydelsen av min egen hund för mig själv, från "älskling" till "irritationsmoment". BLÄ. Att hon idag allmänt ser ut som om hon ska dö (ja, det är väl dels på grund av att det känns jobbigt i tassen) eller som om jag slår henne utan att jag har gjort någonting gör mig nästan provocerad. Jag lägger alla tankar på henne åt sidan idag så blir det säkert bättre inför imorgon.
------------------------------------------------------------------------------------------
Kvällsuppdatering:
Måste nästan be om ursäkt för den totaldeppiga tonen senast. Mitt humör är just nu starkt knutet till hur jag anser att det går med uppsatsen. Inte för att allt plötsligt har löst sig nu, men jag känner mig i alla fall lugnare vid tanken på att det värsta som kan hända är att jag blir lite sen med inlämningen. Värre än så kan det faktiskt inte bli! Synd att magsjukan kom och ställde till det för mig.
Nu har vi i alla fall hunnit träffa på ännu fler hundar och B har i princip bara tänkt: KYCKLING! Det syns i hennes galna blick <3
Vi tog en kvällssväng till Trehörningen-skogen via ängen där vi kampade och lekte. Hon kampade grymt bra! Jag blir så glad när hon är på det humöret! Och jag lyckades sluta långt innan hon tröttnade :) kul! Alltid när jag har bestämt att vi ska lämna ängen eller något annat träningsställe står hon kvar och tjurar och vägrar följa med. Det har jag lärt in med flit, jag vill att hon ska älska att vara på "apellplan". Och ibland får hon "vinna", genom att jag kommer tillbaka och hon får lov att köra lite mer. Snacka om att manipulera hunden till att tro att hon älskar träning... :D Idag var jag dock inte SÅ rolig.
I skogen fick hon gå med lina, vilket jag HATAR, för det är som sagt inte ofta den behöver användas. Den är trasslig, jobbig och i vägen. Vi satt en stund på en brygga och tittade på vattnet och fåglarna. Nu är det så vansinnigt vackert ute!
Justja. Jag ringde djursjukhuset och lyckades hamna i telefon med Sara :). Hon rådde mig att låta veterinär titta på trampdynan. Jag passade på att fråga om en annan sak också som har hänt då och då den senaste tiden. B läcker. Ibland droppar hon lite kiss i vaket tillstånd och vissa gånger när hon har vilat/sovit kan man se en lite pöl där hon har legat. Hon tvättar sig en del där bak också. Det har hänt så sporadiskt och har haft ett uppehåll ett tag att alla tankar på att kolla upp det har fallit bort, men precis innan jag skulle ringa vet. tittade jag till B där hon låg i vår säng och såg en stor fläck på lakanet invid rumpan :/ så nu ska det undersökas!
Sara hjälpte mig att fixa en tid så att jag kan slå två flugor i en smäll, så på måndag blir det tass- och kisserikoll. Jag ska ta med urinprov från morgonurinen också... lycka till med det.
Sen ringde jag Janna och rådfrågade lite om försäkring och ersättning. Vilka bra människor man har omkring sig! :D <3
Avslutar med en skön sommarbild där den som har bra syn kan se B:s ofrivilliga (hähä) dopp i Mörtsjön under juni månad förra året:
...hon ser dock inte ut att ha blivit SÅ ledsen över sin tabbe:
Nu ska jag göra det sista för kvällen, sedan sova till sisådär 4:30 då det är dags att kliva upp för "morgon"-promenad innan de smått värdelösa två och en halv timmarna på jobbet. BLÄ.
Först i kön till Tolkien
Hahaha, nerds <3 Men så här gick det inte alls till. Varken jag eller C sov på medis inför biljettsläppet. Vi ställde bara upp och passade en kompis tält när han behövde göra annat. Och precis då kom SVD. När den lilla intervjun gjordes var vi på tåget på väg hem, men det syns det inget av i artikeln. Så kan alltså förhållandet journalistisk slutprodukt <---> verklighet se ut.
---------------------------------------------------------------------------------------------
För övrigt:
Hade tänkt ta en cykeltur och ge mig in i djupaste skogen med B idag för att leta vilt och spåra. Planerna gick i kras då B är jättehalt. Hon verkar ha slitit ner den trampdyna som hon fick glas i förut (förmodligen pga felbelastningen när hon hade ont av såret) och har lyckats slicka på den så att den har börjat luckras upp. Usch :( vi får se om jag behöver blanda in veterinären. Strumpa och linda PÅ ute.
Det har gått okej med hundmöten.
De flesta hund-spottningar idag har gått bra. Ombetingningen ger resultat, men så är hon också tränad så sedan tidigare, även om jag kanske inte haft alla metodens pusselbitar på plats tidigare. Det går mot det bättre tycker jag, men C (som förvisso inte är ute med B på samma sätt som jag är och som aldrig någonsin ger henne matbelöningar för att förstärka trevligt beteende ute) påpekade igår att han inte är av samma åsikt och att han tycker att det är konstigt att jag betalade 2500 för att vi skulle gå hos en instruktör vars råd jag nu inte följer. Jag menar att det inte är så enkelt - jag följer många av råden, men har mixtrat lite med dem. Hans ord rubbade mig ändå lite i övertygelsen, och jag orkar inte med sånt tvivel nu. Men det absolut sämsta jag kan göra är att tvivla på mig själv. Då om någonsin blir det fel.
Jag önskar att jag kunde vara som många andra som bara tar allt med en axelryckning. Det är så mycket enklare då.
I grova drag handlar det om A) att låta henne titta på sånt som är "jobbigt" eller "intressant", ombetinga med hjälp av matbelöningar och avdramatisera det hela vs. B) att låta henne titta men hela tiden kolla hennes öron och påkalla hennes uppmärksamhet om hon börjar låsa sig och sedan spela dunderarg och korrigera om hon väjer att inte lyssna/är oförmögen att lyssna.
Jag minns att jag skrev på FB efter första tillfället hon instruktören - någonting i stil med "B är en dryg jävel som måste tryckas till lite". Med skämtsam underton såklart. Jag är inte längre säker på att det stämmer. Hon är inte allmänt nonchig mot mig, inte alls. Hon lyssnar alltsomoftast mycket bra, förutom när något stressar henne eller hennes jaktinstinkt är triggad.
Det jag inte orkar just nu är att grubbla. Jag är så satans trött på det. Undrar vilken skitmentalitet jag själv har som inte lyckas upprätthålla min egen inre harmoni och låter allt med B bli så stort och viktigt.
Jag tror att jag snart har lyckats ombetinga betydelsen av min egen hund för mig själv, från "älskling" till "irritationsmoment". BLÄ. Att hon idag allmänt ser ut som om hon ska dö (ja, det är väl dels på grund av att det känns jobbigt i tassen) eller som om jag slår henne utan att jag har gjort någonting gör mig nästan provocerad. Jag lägger alla tankar på henne åt sidan idag så blir det säkert bättre inför imorgon.
------------------------------------------------------------------------------------------
Kvällsuppdatering:
Måste nästan be om ursäkt för den totaldeppiga tonen senast. Mitt humör är just nu starkt knutet till hur jag anser att det går med uppsatsen. Inte för att allt plötsligt har löst sig nu, men jag känner mig i alla fall lugnare vid tanken på att det värsta som kan hända är att jag blir lite sen med inlämningen. Värre än så kan det faktiskt inte bli! Synd att magsjukan kom och ställde till det för mig.
Nu har vi i alla fall hunnit träffa på ännu fler hundar och B har i princip bara tänkt: KYCKLING! Det syns i hennes galna blick <3
Vi tog en kvällssväng till Trehörningen-skogen via ängen där vi kampade och lekte. Hon kampade grymt bra! Jag blir så glad när hon är på det humöret! Och jag lyckades sluta långt innan hon tröttnade :) kul! Alltid när jag har bestämt att vi ska lämna ängen eller något annat träningsställe står hon kvar och tjurar och vägrar följa med. Det har jag lärt in med flit, jag vill att hon ska älska att vara på "apellplan". Och ibland får hon "vinna", genom att jag kommer tillbaka och hon får lov att köra lite mer. Snacka om att manipulera hunden till att tro att hon älskar träning... :D Idag var jag dock inte SÅ rolig.
I skogen fick hon gå med lina, vilket jag HATAR, för det är som sagt inte ofta den behöver användas. Den är trasslig, jobbig och i vägen. Vi satt en stund på en brygga och tittade på vattnet och fåglarna. Nu är det så vansinnigt vackert ute!
Justja. Jag ringde djursjukhuset och lyckades hamna i telefon med Sara :). Hon rådde mig att låta veterinär titta på trampdynan. Jag passade på att fråga om en annan sak också som har hänt då och då den senaste tiden. B läcker. Ibland droppar hon lite kiss i vaket tillstånd och vissa gånger när hon har vilat/sovit kan man se en lite pöl där hon har legat. Hon tvättar sig en del där bak också. Det har hänt så sporadiskt och har haft ett uppehåll ett tag att alla tankar på att kolla upp det har fallit bort, men precis innan jag skulle ringa vet. tittade jag till B där hon låg i vår säng och såg en stor fläck på lakanet invid rumpan :/ så nu ska det undersökas!
Sara hjälpte mig att fixa en tid så att jag kan slå två flugor i en smäll, så på måndag blir det tass- och kisserikoll. Jag ska ta med urinprov från morgonurinen också... lycka till med det.
Sen ringde jag Janna och rådfrågade lite om försäkring och ersättning. Vilka bra människor man har omkring sig! :D <3
Avslutar med en skön sommarbild där den som har bra syn kan se B:s ofrivilliga (hähä) dopp i Mörtsjön under juni månad förra året:
...hon ser dock inte ut att ha blivit SÅ ledsen över sin tabbe:
Nu ska jag göra det sista för kvällen, sedan sova till sisådär 4:30 då det är dags att kliva upp för "morgon"-promenad innan de smått värdelösa två och en halv timmarna på jobbet. BLÄ.
Tråkiga dagar
I lördags blev det spår - gick fint. I söndags var B helt i Cs händer.
Efter en mycket spännande helg, med en underbar liten resa som gav mig fjärilar i magen, måste jag tyvärr säga: Nu är livet inte kul. Drabbades i söndags natt av den värsta magsjuka jag någonsin haft. Hela måndagen spenderades i horisontalläge med feberfrossa, magont och ledvärk. Nu är det bättre, men magen gör ont och jag har ingen ork.
Med andra ord har B det tråkigt nu. Igår fick hon kortare koppelpromenader med C och eftersom vi tyckte så synd om henne fick hon bjuda på lite beteenden och bli klickad av mig liggandes på soffan. Om vi jobbar mycket på fjärrskiften mellan stå, sitt och ligg under olika störning så har vi ett toppenmoment. Fast vi kommer nog aldrig till trean :P
I övrigt var hon en ängel igår som mest sov.
Hittills idag har hon bara fått gå en kort sväng och göra toalett. Vi såg hundar vid två tillfällen och B åt köttbulle hos mig, blev ivägskickad, tog kontakt, åt köttbulle, blev ivägskickad och tog kontakt igen... Premack's princip är inte så dum för att avdramatisera andra hundar. Efter två repetitioner tittade hon inte ens åt den andra hunden utan började bjuda på backande istället... söt <3
När vi kom in fick hon frukost. Nu ligger hon i sängen igen och sover. Inga tecken på understimulans när vi var ute. Nu kan jag inte påstå att jag har haft den mest aktiva vintern och våren (mest pga vädret) men ibland undrar jag om fröken collie snarare löper risk för att bli överstimulerad än understimulerad. Hur som helst verkar hon inte svara så dumt på att bara få softa ett par dagar.
...Det lär förresten bli mer av den varan nu när jag har panikbråttom med uppsatsen. Jag hade inte alls råd att förlora hela arbetsdagen igår. INTE bra. Idag ska jag göra lite mer nytta. Orkar jag skriva här orkar jag skriva i word, så att säga.
För att trots allt fokusera på det positiva i livet kommer här en favoritbild tagen för några veckor sedan <3
Efter en mycket spännande helg, med en underbar liten resa som gav mig fjärilar i magen, måste jag tyvärr säga: Nu är livet inte kul. Drabbades i söndags natt av den värsta magsjuka jag någonsin haft. Hela måndagen spenderades i horisontalläge med feberfrossa, magont och ledvärk. Nu är det bättre, men magen gör ont och jag har ingen ork.
Med andra ord har B det tråkigt nu. Igår fick hon kortare koppelpromenader med C och eftersom vi tyckte så synd om henne fick hon bjuda på lite beteenden och bli klickad av mig liggandes på soffan. Om vi jobbar mycket på fjärrskiften mellan stå, sitt och ligg under olika störning så har vi ett toppenmoment. Fast vi kommer nog aldrig till trean :P
I övrigt var hon en ängel igår som mest sov.
Hittills idag har hon bara fått gå en kort sväng och göra toalett. Vi såg hundar vid två tillfällen och B åt köttbulle hos mig, blev ivägskickad, tog kontakt, åt köttbulle, blev ivägskickad och tog kontakt igen... Premack's princip är inte så dum för att avdramatisera andra hundar. Efter två repetitioner tittade hon inte ens åt den andra hunden utan började bjuda på backande istället... söt <3
När vi kom in fick hon frukost. Nu ligger hon i sängen igen och sover. Inga tecken på understimulans när vi var ute. Nu kan jag inte påstå att jag har haft den mest aktiva vintern och våren (mest pga vädret) men ibland undrar jag om fröken collie snarare löper risk för att bli överstimulerad än understimulerad. Hur som helst verkar hon inte svara så dumt på att bara få softa ett par dagar.
...Det lär förresten bli mer av den varan nu när jag har panikbråttom med uppsatsen. Jag hade inte alls råd att förlora hela arbetsdagen igår. INTE bra. Idag ska jag göra lite mer nytta. Orkar jag skriva här orkar jag skriva i word, så att säga.
För att trots allt fokusera på det positiva i livet kommer här en favoritbild tagen för några veckor sedan <3