Hälsa, hundvakt och händelserapportering
Uppdatering kring Bs hälsa: inkontinensmedicinen orsakade blodblandad diarré så på djursjukhusets inrådan avslutade jag behandlingen. Veterinären skulle ha ringt i tisdags och diskuterat alternativ behandling, men jag har fortfarande inte hört något. Jag får ringa igen. B har läckt mindre nu, men läcker gör hon.
Ett metod vi har kvar att prova är att ge östrogentillskott - det kanske vore något? Jag vet ju inte hur det fungerar, men det är inte helt sällan som orden "hormonobalans" och "Buffy" har förekommit samtidigt i min hjärna...
Med hundmötena känns det som att vi är tillbaka i något slags normalläge för B. Hon kan reagera som ett rabiesmonster om fel hund med fel kroppsspråk dyker upp vid fel tillfälle. Fel tillfälle innebär i det här sammanhanget att B ligger högt i "dålig" stress. Annars är hon jätteduktig och skvallrar fint för det allra mesta. Målet är att hon ska vara så trygg att hon inte alls behöver bry sitt lilla colliehuvud, men nu är vi där vi är. Att hon klarar sig MED stöd är ju en grundförutsättning för att hon ska kunna lära sig att även klara sig utan.
Under helgen som gick hade vi Pinto boende hos oss. Pinto tycker att B är obehaglig, medan B knappt ser Pinto. För B var Pinto som luft här hemma, vilket iofs innebar att hon inte visade någon särskild hänsyn eller var speciellt artig heller. Förutom att Pinto blev livrädd när B försökte ta hennes mat (i bästa "shit, det finns MER! men något står i vägen"-stil) tycker jag att B skötte sig bra. Vi hade det trevligt tillsammans i skogen alla tre under helgen och på lördagen satt vi tillsammans i timmar vid Trehörningen (jag läste). Det är bara synd att Pinto ska vara så rädd utan sin matte :/
Måndag, tisdag och onsdag har vi haft sällskap hemma av kavata lillemannen Midas. Med honom interagerar B hela tiden, de är polare och klarar det mesta tillsammans utan minsta gruff. De leker ute (ibland även korta stunder inne...) och sover tillsammans inne och det fungerar riktigt bra. Han är härlig att ha här hemma, Midis.
Träningen har stått lite åt sidan pga Bs hälsa, hundpassning och det vackra vädret - jag har suttit ute och läst mycket och haft B plus ytterligare hund med mig. I tisdags kväll blev det dock ett rejält lydnadspass och OJ vilken gasad hund jag hade! Helt fokuserad och nästan tyst dessutom :) vi började med några "fram"-kommandon (hur hon utför dem brukar vara en god indikation på vilken aktivitetsnivå hon ligger på för dagen) och fortsatte med en FF, läggande, ink., ställande-kedja. Kalas! Sedan blev det mycket FF, ruta och konskick. Vi körde också apporteringsövningar med spårpinne samt lite tricks som avslutning.
I går kväll tog vi en lugn 2,5 h kvällsprommis mot Mörtsjön med lydnadsträning på ängen. Mest FF, lägganden och lekövningar. Hon var i gasen då också - skitkul! Jag lät henne "vägra" följa med från "planen" när vi var klara och gick tillbaka och lät henne köra lite till, trots att jag sagt att det var slut. Hon blev helt tokigt glad av det! :D Vi satt ett tag och såg ut över Mörtsjön - vilken fantastiskt vacker svart liten skogspärla. Det är precis sånt jag mår bra av, såna tillfällen jag behöver. Under promenaden fick B gå lös under "säkra" sträckor, och hon var en riktig mönstervovve. Skvallrade på fåglars prassel i buskarna vid flera tillfällen. En gång var hon på väg att rusa mot något som lät bland löven, men hon kom på sig själv i första språnget och tvärvände mot mig med galen blick istället! Köttbullejakt på det :D Det enda trista med B när hon går lös är att hon väldigt ofta är så seeeg. Jag vill gå ganska fort, så hon hamnar lätt på efterkälken. Då är det bättre att koppla, då håller hon samma takt som jag automatiskt.
Justja, vi har också kört lite nosövningar med pytte-tejpbitar hemma. Det verkar som att hon blir mer systematisk i sitt letande, men jag vågar inte riktigt uttala mig om det än. Vi fortsätter och ser.
Ibland undrar jag om det är min knäppa hjärna som får mig att krångla till saker så mycket. Det jag kommer skriva nu är förmodligen den naturligaste sak i världen för de flesta hundägare. Jag ska alltid hålla på och snurra till det för mig själv. Den viktigaste tanken under de gånga dagarna innefattar den ständigt växande insikten om att B är och förblir B. Nu när jag tillåtit mig själv att acceptera hennes brister har jag sett henne som den hund hon är och inte som den hund jag vill att hon ska vara, eller åtminstone kunna bli. Det har lett till att vi lyckas med det vi tar oss för allt oftare, och att jag kan tycka om henne så mycket mer. Älskat henne har jag gjort sedan hon flyttade hem till oss, men kärlek har alltid utvecklingspotential. Det är nödvändigt att fokusera på svagheter om man ska kunna förbättra dem, visst, men det får inte ske på bekostnad av självkänsla och kärlek.
Blablabla... bilder kommer förmodligen framöver!
Ett metod vi har kvar att prova är att ge östrogentillskott - det kanske vore något? Jag vet ju inte hur det fungerar, men det är inte helt sällan som orden "hormonobalans" och "Buffy" har förekommit samtidigt i min hjärna...
Med hundmötena känns det som att vi är tillbaka i något slags normalläge för B. Hon kan reagera som ett rabiesmonster om fel hund med fel kroppsspråk dyker upp vid fel tillfälle. Fel tillfälle innebär i det här sammanhanget att B ligger högt i "dålig" stress. Annars är hon jätteduktig och skvallrar fint för det allra mesta. Målet är att hon ska vara så trygg att hon inte alls behöver bry sitt lilla colliehuvud, men nu är vi där vi är. Att hon klarar sig MED stöd är ju en grundförutsättning för att hon ska kunna lära sig att även klara sig utan.
Under helgen som gick hade vi Pinto boende hos oss. Pinto tycker att B är obehaglig, medan B knappt ser Pinto. För B var Pinto som luft här hemma, vilket iofs innebar att hon inte visade någon särskild hänsyn eller var speciellt artig heller. Förutom att Pinto blev livrädd när B försökte ta hennes mat (i bästa "shit, det finns MER! men något står i vägen"-stil) tycker jag att B skötte sig bra. Vi hade det trevligt tillsammans i skogen alla tre under helgen och på lördagen satt vi tillsammans i timmar vid Trehörningen (jag läste). Det är bara synd att Pinto ska vara så rädd utan sin matte :/
Måndag, tisdag och onsdag har vi haft sällskap hemma av kavata lillemannen Midas. Med honom interagerar B hela tiden, de är polare och klarar det mesta tillsammans utan minsta gruff. De leker ute (ibland även korta stunder inne...) och sover tillsammans inne och det fungerar riktigt bra. Han är härlig att ha här hemma, Midis.
Träningen har stått lite åt sidan pga Bs hälsa, hundpassning och det vackra vädret - jag har suttit ute och läst mycket och haft B plus ytterligare hund med mig. I tisdags kväll blev det dock ett rejält lydnadspass och OJ vilken gasad hund jag hade! Helt fokuserad och nästan tyst dessutom :) vi började med några "fram"-kommandon (hur hon utför dem brukar vara en god indikation på vilken aktivitetsnivå hon ligger på för dagen) och fortsatte med en FF, läggande, ink., ställande-kedja. Kalas! Sedan blev det mycket FF, ruta och konskick. Vi körde också apporteringsövningar med spårpinne samt lite tricks som avslutning.
I går kväll tog vi en lugn 2,5 h kvällsprommis mot Mörtsjön med lydnadsträning på ängen. Mest FF, lägganden och lekövningar. Hon var i gasen då också - skitkul! Jag lät henne "vägra" följa med från "planen" när vi var klara och gick tillbaka och lät henne köra lite till, trots att jag sagt att det var slut. Hon blev helt tokigt glad av det! :D Vi satt ett tag och såg ut över Mörtsjön - vilken fantastiskt vacker svart liten skogspärla. Det är precis sånt jag mår bra av, såna tillfällen jag behöver. Under promenaden fick B gå lös under "säkra" sträckor, och hon var en riktig mönstervovve. Skvallrade på fåglars prassel i buskarna vid flera tillfällen. En gång var hon på väg att rusa mot något som lät bland löven, men hon kom på sig själv i första språnget och tvärvände mot mig med galen blick istället! Köttbullejakt på det :D Det enda trista med B när hon går lös är att hon väldigt ofta är så seeeg. Jag vill gå ganska fort, så hon hamnar lätt på efterkälken. Då är det bättre att koppla, då håller hon samma takt som jag automatiskt.
Justja, vi har också kört lite nosövningar med pytte-tejpbitar hemma. Det verkar som att hon blir mer systematisk i sitt letande, men jag vågar inte riktigt uttala mig om det än. Vi fortsätter och ser.
Ibland undrar jag om det är min knäppa hjärna som får mig att krångla till saker så mycket. Det jag kommer skriva nu är förmodligen den naturligaste sak i världen för de flesta hundägare. Jag ska alltid hålla på och snurra till det för mig själv. Den viktigaste tanken under de gånga dagarna innefattar den ständigt växande insikten om att B är och förblir B. Nu när jag tillåtit mig själv att acceptera hennes brister har jag sett henne som den hund hon är och inte som den hund jag vill att hon ska vara, eller åtminstone kunna bli. Det har lett till att vi lyckas med det vi tar oss för allt oftare, och att jag kan tycka om henne så mycket mer. Älskat henne har jag gjort sedan hon flyttade hem till oss, men kärlek har alltid utvecklingspotential. Det är nödvändigt att fokusera på svagheter om man ska kunna förbättra dem, visst, men det får inte ske på bekostnad av självkänsla och kärlek.
Blablabla... bilder kommer förmodligen framöver!
Kommentarer
Postat av: johanna
Tyckte det var enklare att se sin hund med "rätt" ögon när det flyttade in en till. En som verkligen skapade kontraster :) Hur mår du nu? Lika illa som innan? :/
Postat av: Daniel
Hej Matilda.
Detta är enda stället jag hittar dig på i stort sett hela internet. Jag måste bara säga att jag saknar att ha kontakt med dig, men du har tagit bort hela facebook så det finns inget sätt för mig att ha det. Nåja, jag saknar dig iaf!
Kram
Danne
Trackback