Hälsa, hundvakt och händelserapportering
Uppdatering kring Bs hälsa: inkontinensmedicinen orsakade blodblandad diarré så på djursjukhusets inrådan avslutade jag behandlingen. Veterinären skulle ha ringt i tisdags och diskuterat alternativ behandling, men jag har fortfarande inte hört något. Jag får ringa igen. B har läckt mindre nu, men läcker gör hon.
Ett metod vi har kvar att prova är att ge östrogentillskott - det kanske vore något? Jag vet ju inte hur det fungerar, men det är inte helt sällan som orden "hormonobalans" och "Buffy" har förekommit samtidigt i min hjärna...
Med hundmötena känns det som att vi är tillbaka i något slags normalläge för B. Hon kan reagera som ett rabiesmonster om fel hund med fel kroppsspråk dyker upp vid fel tillfälle. Fel tillfälle innebär i det här sammanhanget att B ligger högt i "dålig" stress. Annars är hon jätteduktig och skvallrar fint för det allra mesta. Målet är att hon ska vara så trygg att hon inte alls behöver bry sitt lilla colliehuvud, men nu är vi där vi är. Att hon klarar sig MED stöd är ju en grundförutsättning för att hon ska kunna lära sig att även klara sig utan.
Under helgen som gick hade vi Pinto boende hos oss. Pinto tycker att B är obehaglig, medan B knappt ser Pinto. För B var Pinto som luft här hemma, vilket iofs innebar att hon inte visade någon särskild hänsyn eller var speciellt artig heller. Förutom att Pinto blev livrädd när B försökte ta hennes mat (i bästa "shit, det finns MER! men något står i vägen"-stil) tycker jag att B skötte sig bra. Vi hade det trevligt tillsammans i skogen alla tre under helgen och på lördagen satt vi tillsammans i timmar vid Trehörningen (jag läste). Det är bara synd att Pinto ska vara så rädd utan sin matte :/
Måndag, tisdag och onsdag har vi haft sällskap hemma av kavata lillemannen Midas. Med honom interagerar B hela tiden, de är polare och klarar det mesta tillsammans utan minsta gruff. De leker ute (ibland även korta stunder inne...) och sover tillsammans inne och det fungerar riktigt bra. Han är härlig att ha här hemma, Midis.
Träningen har stått lite åt sidan pga Bs hälsa, hundpassning och det vackra vädret - jag har suttit ute och läst mycket och haft B plus ytterligare hund med mig. I tisdags kväll blev det dock ett rejält lydnadspass och OJ vilken gasad hund jag hade! Helt fokuserad och nästan tyst dessutom :) vi började med några "fram"-kommandon (hur hon utför dem brukar vara en god indikation på vilken aktivitetsnivå hon ligger på för dagen) och fortsatte med en FF, läggande, ink., ställande-kedja. Kalas! Sedan blev det mycket FF, ruta och konskick. Vi körde också apporteringsövningar med spårpinne samt lite tricks som avslutning.
I går kväll tog vi en lugn 2,5 h kvällsprommis mot Mörtsjön med lydnadsträning på ängen. Mest FF, lägganden och lekövningar. Hon var i gasen då också - skitkul! Jag lät henne "vägra" följa med från "planen" när vi var klara och gick tillbaka och lät henne köra lite till, trots att jag sagt att det var slut. Hon blev helt tokigt glad av det! :D Vi satt ett tag och såg ut över Mörtsjön - vilken fantastiskt vacker svart liten skogspärla. Det är precis sånt jag mår bra av, såna tillfällen jag behöver. Under promenaden fick B gå lös under "säkra" sträckor, och hon var en riktig mönstervovve. Skvallrade på fåglars prassel i buskarna vid flera tillfällen. En gång var hon på väg att rusa mot något som lät bland löven, men hon kom på sig själv i första språnget och tvärvände mot mig med galen blick istället! Köttbullejakt på det :D Det enda trista med B när hon går lös är att hon väldigt ofta är så seeeg. Jag vill gå ganska fort, så hon hamnar lätt på efterkälken. Då är det bättre att koppla, då håller hon samma takt som jag automatiskt.
Justja, vi har också kört lite nosövningar med pytte-tejpbitar hemma. Det verkar som att hon blir mer systematisk i sitt letande, men jag vågar inte riktigt uttala mig om det än. Vi fortsätter och ser.
Ibland undrar jag om det är min knäppa hjärna som får mig att krångla till saker så mycket. Det jag kommer skriva nu är förmodligen den naturligaste sak i världen för de flesta hundägare. Jag ska alltid hålla på och snurra till det för mig själv. Den viktigaste tanken under de gånga dagarna innefattar den ständigt växande insikten om att B är och förblir B. Nu när jag tillåtit mig själv att acceptera hennes brister har jag sett henne som den hund hon är och inte som den hund jag vill att hon ska vara, eller åtminstone kunna bli. Det har lett till att vi lyckas med det vi tar oss för allt oftare, och att jag kan tycka om henne så mycket mer. Älskat henne har jag gjort sedan hon flyttade hem till oss, men kärlek har alltid utvecklingspotential. Det är nödvändigt att fokusera på svagheter om man ska kunna förbättra dem, visst, men det får inte ske på bekostnad av självkänsla och kärlek.
Blablabla... bilder kommer förmodligen framöver!
Ett metod vi har kvar att prova är att ge östrogentillskott - det kanske vore något? Jag vet ju inte hur det fungerar, men det är inte helt sällan som orden "hormonobalans" och "Buffy" har förekommit samtidigt i min hjärna...
Med hundmötena känns det som att vi är tillbaka i något slags normalläge för B. Hon kan reagera som ett rabiesmonster om fel hund med fel kroppsspråk dyker upp vid fel tillfälle. Fel tillfälle innebär i det här sammanhanget att B ligger högt i "dålig" stress. Annars är hon jätteduktig och skvallrar fint för det allra mesta. Målet är att hon ska vara så trygg att hon inte alls behöver bry sitt lilla colliehuvud, men nu är vi där vi är. Att hon klarar sig MED stöd är ju en grundförutsättning för att hon ska kunna lära sig att även klara sig utan.
Under helgen som gick hade vi Pinto boende hos oss. Pinto tycker att B är obehaglig, medan B knappt ser Pinto. För B var Pinto som luft här hemma, vilket iofs innebar att hon inte visade någon särskild hänsyn eller var speciellt artig heller. Förutom att Pinto blev livrädd när B försökte ta hennes mat (i bästa "shit, det finns MER! men något står i vägen"-stil) tycker jag att B skötte sig bra. Vi hade det trevligt tillsammans i skogen alla tre under helgen och på lördagen satt vi tillsammans i timmar vid Trehörningen (jag läste). Det är bara synd att Pinto ska vara så rädd utan sin matte :/
Måndag, tisdag och onsdag har vi haft sällskap hemma av kavata lillemannen Midas. Med honom interagerar B hela tiden, de är polare och klarar det mesta tillsammans utan minsta gruff. De leker ute (ibland även korta stunder inne...) och sover tillsammans inne och det fungerar riktigt bra. Han är härlig att ha här hemma, Midis.
Träningen har stått lite åt sidan pga Bs hälsa, hundpassning och det vackra vädret - jag har suttit ute och läst mycket och haft B plus ytterligare hund med mig. I tisdags kväll blev det dock ett rejält lydnadspass och OJ vilken gasad hund jag hade! Helt fokuserad och nästan tyst dessutom :) vi började med några "fram"-kommandon (hur hon utför dem brukar vara en god indikation på vilken aktivitetsnivå hon ligger på för dagen) och fortsatte med en FF, läggande, ink., ställande-kedja. Kalas! Sedan blev det mycket FF, ruta och konskick. Vi körde också apporteringsövningar med spårpinne samt lite tricks som avslutning.
I går kväll tog vi en lugn 2,5 h kvällsprommis mot Mörtsjön med lydnadsträning på ängen. Mest FF, lägganden och lekövningar. Hon var i gasen då också - skitkul! Jag lät henne "vägra" följa med från "planen" när vi var klara och gick tillbaka och lät henne köra lite till, trots att jag sagt att det var slut. Hon blev helt tokigt glad av det! :D Vi satt ett tag och såg ut över Mörtsjön - vilken fantastiskt vacker svart liten skogspärla. Det är precis sånt jag mår bra av, såna tillfällen jag behöver. Under promenaden fick B gå lös under "säkra" sträckor, och hon var en riktig mönstervovve. Skvallrade på fåglars prassel i buskarna vid flera tillfällen. En gång var hon på väg att rusa mot något som lät bland löven, men hon kom på sig själv i första språnget och tvärvände mot mig med galen blick istället! Köttbullejakt på det :D Det enda trista med B när hon går lös är att hon väldigt ofta är så seeeg. Jag vill gå ganska fort, så hon hamnar lätt på efterkälken. Då är det bättre att koppla, då håller hon samma takt som jag automatiskt.
Justja, vi har också kört lite nosövningar med pytte-tejpbitar hemma. Det verkar som att hon blir mer systematisk i sitt letande, men jag vågar inte riktigt uttala mig om det än. Vi fortsätter och ser.
Ibland undrar jag om det är min knäppa hjärna som får mig att krångla till saker så mycket. Det jag kommer skriva nu är förmodligen den naturligaste sak i världen för de flesta hundägare. Jag ska alltid hålla på och snurra till det för mig själv. Den viktigaste tanken under de gånga dagarna innefattar den ständigt växande insikten om att B är och förblir B. Nu när jag tillåtit mig själv att acceptera hennes brister har jag sett henne som den hund hon är och inte som den hund jag vill att hon ska vara, eller åtminstone kunna bli. Det har lett till att vi lyckas med det vi tar oss för allt oftare, och att jag kan tycka om henne så mycket mer. Älskat henne har jag gjort sedan hon flyttade hem till oss, men kärlek har alltid utvecklingspotential. Det är nödvändigt att fokusera på svagheter om man ska kunna förbättra dem, visst, men det får inte ske på bekostnad av självkänsla och kärlek.
Blablabla... bilder kommer förmodligen framöver!
Inkontinent?
Ja. Blodproverna visade ingenting så nu ska B få äta medicin för att stärka musklerna kring urinröret en period. Veterinären ska ringa upp och kolla hur det går om några veckor. Svarar hon inte bra på medicinen ska hon möjligen provbehandlas med östrogen också :/
En sak i taget!
Jag kilar till apoteket så snart de öppnat.
Igår sprang vi iväg till Ågesta, B och jag. Underbart att kunna springa i träningskläder utan att frysa så fort man stannar. Att springa är ju ett bra sätt att färdas till fina platser. Väl i Ågestaområdet tog vi det lugnt, satt vid Orlången, tittade på får och hästar, vilade på en äng och lekte. Sen sprang vi hem igen. Vi var borta drygt tre timmar och vädret var så fint!!!
Hundmöten har fungerat fortsatt bra. RR-hanen som ibland bor ovanför oss är hon fortfarande mycket skeptisk till. Hon spänner sig som en fjäder, vilket jag har full förståelse för. Jag är inget fan av den rasen, och just det här exemplaret har ett väldigt hotfullt ansiktsutryck vid varje möte.
En sak i taget!
Jag kilar till apoteket så snart de öppnat.
Igår sprang vi iväg till Ågesta, B och jag. Underbart att kunna springa i träningskläder utan att frysa så fort man stannar. Att springa är ju ett bra sätt att färdas till fina platser. Väl i Ågestaområdet tog vi det lugnt, satt vid Orlången, tittade på får och hästar, vilade på en äng och lekte. Sen sprang vi hem igen. Vi var borta drygt tre timmar och vädret var så fint!!!
Hundmöten har fungerat fortsatt bra. RR-hanen som ibland bor ovanför oss är hon fortfarande mycket skeptisk till. Hon spänner sig som en fjäder, vilket jag har full förståelse för. Jag är inget fan av den rasen, och just det här exemplaret har ett väldigt hotfullt ansiktsutryck vid varje möte.
Rapport från veterinären (+bildbomb)
Jag inledde med att kalla inlägget "kort" rapport, men snart gav jag upp den tanken. Att fatta mig kort skriftligen är inte min grej. Sånt får andra syssla med!
Rapport från veterinärbesöket. B:s tass och kisseri är kollat idag. Tassen är okej, vi ska se till att hon inte kommer åt att slicka så att det inte uppstår mer eksem på trampdynan. OM det sitter någon liten glasflisa inne i tassen är det ändå inget att göra åt i nuläget, den måste vandra ut av sig själv. Man kan inte ge sig in i en trampdyna och leta bara sådär. Börjar det vätska sig i trampdynan kan vi hjälpa den på traven med spritförband - som jag hade tänkt från början men blev avrådd från av rådgivningen på djursjukhuset. Jaja. Kontentan är iaf att hon inte behöver något tasskydd ute längre eftersom trampdynan är hel. Haltar hon till kan vi just nu inte veta om det beror på slickeksem, invant beteende eller om det sitter något inne i tassen. Det visar sig! Skönt att få bekräftat att vi gjort rätt.
Kisseriet då: Det blev en grundlig genomgång à la uteslutningsmetoden. Urinprov, noggrant kläm-och-känn samt ultraljud av blåsa/njurar/livmoder och var helt U.A. B fick lämna blodprov också för säkerhets skull så nu återstår att se om proven visar något. Får svar om någon dag. Om det inte är några anmärkningar där heller ska hon provbehandlas med inkontinensmedicin för att se om det hjälper. Min lilla tant :(. Enormt skönt att det inte verkar vara något allvarligare. Hon är frisk och fin som en vårvind i övrigt! :D
...sen skötte hon sig som en ängel också. Gruff och ångestpip från de andra hundarna i väntrummet bekom henne inte. Hon har så stor tillit till människor att ingen behandling hos veterinär blir särskilt problematisk. Jag kan fortfarande inte fatta att B, som är rädd för rakapparater, accepterade att ligga fasthållen på rygg och bli rakad på magen utan att få panik. Så himla tapper <3.
Det enda hyss hon hade för sig var, föga förvånande, kattrelaterat. Suck och stön. Hon blev GALEN i väntrummet när jag väntade på att få betala då hon plötsligt insåg att det fanns katter runt omkring henne! Snacka om att gå från noll till 100 på en halv sekund... men jag lyckades lugna henne.
Vi avslutade äventyret med att promenera hem. Tog väl 1,5-2 timmar. L & Midas var här ett tag sen. Den hunden är för skön! Han borde döpas om till Kavat eller något sådant. Han kan vara så dryg och irriterande ibland, men sätt dig med Midas i en soffa och du kommer garanterat att kapitulera för hans charm :)
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åh, jag har så mycket fina bilder tagna lite varstans...
Bildkavalkad!
B & Midas i höstas
Min älsklingsbild på Midas
Ett av mina favoritställen på jorden en kväll förra sommaren
Här är tönt-B under en grundlig inspektion utförd av Gold Status Sound of Victory "Victor" förra våren
Såhär rolig var jag förra vintern
...nu satte jag igång att gräva bland valpbilder också!!! <3<3<3 oj oj oj... tänk att hon varit så här söt och rar :D
Favoritbilden, alla kategorier <3
Skyddstalangen!
<3
B och Svea ca 8 resp 7 månader gamla
Mer nostalgi! Verkligt blandad kompott.
Vi börjar med Spöket Laban...
Härlig sommartjej
Genialisk lyckoträff. Jag älskar hur färgen på stolen och bollen knyter ihop bilden. Busblick!
<3
Botkyrka BK :D
Bästa bilden på Buffet och Fluffet
<3
Sunny och B
... :P
Vårbus
Vårbus
Skogsbackebläng
Cykeltur vid Balingsta
Dimmig decembermorgon vid Mörtsjön
Och avslutningsvis en goding på båda tjejerna <3
Rapport från veterinärbesöket. B:s tass och kisseri är kollat idag. Tassen är okej, vi ska se till att hon inte kommer åt att slicka så att det inte uppstår mer eksem på trampdynan. OM det sitter någon liten glasflisa inne i tassen är det ändå inget att göra åt i nuläget, den måste vandra ut av sig själv. Man kan inte ge sig in i en trampdyna och leta bara sådär. Börjar det vätska sig i trampdynan kan vi hjälpa den på traven med spritförband - som jag hade tänkt från början men blev avrådd från av rådgivningen på djursjukhuset. Jaja. Kontentan är iaf att hon inte behöver något tasskydd ute längre eftersom trampdynan är hel. Haltar hon till kan vi just nu inte veta om det beror på slickeksem, invant beteende eller om det sitter något inne i tassen. Det visar sig! Skönt att få bekräftat att vi gjort rätt.
Kisseriet då: Det blev en grundlig genomgång à la uteslutningsmetoden. Urinprov, noggrant kläm-och-känn samt ultraljud av blåsa/njurar/livmoder och var helt U.A. B fick lämna blodprov också för säkerhets skull så nu återstår att se om proven visar något. Får svar om någon dag. Om det inte är några anmärkningar där heller ska hon provbehandlas med inkontinensmedicin för att se om det hjälper. Min lilla tant :(. Enormt skönt att det inte verkar vara något allvarligare. Hon är frisk och fin som en vårvind i övrigt! :D
...sen skötte hon sig som en ängel också. Gruff och ångestpip från de andra hundarna i väntrummet bekom henne inte. Hon har så stor tillit till människor att ingen behandling hos veterinär blir särskilt problematisk. Jag kan fortfarande inte fatta att B, som är rädd för rakapparater, accepterade att ligga fasthållen på rygg och bli rakad på magen utan att få panik. Så himla tapper <3.
Det enda hyss hon hade för sig var, föga förvånande, kattrelaterat. Suck och stön. Hon blev GALEN i väntrummet när jag väntade på att få betala då hon plötsligt insåg att det fanns katter runt omkring henne! Snacka om att gå från noll till 100 på en halv sekund... men jag lyckades lugna henne.
Vi avslutade äventyret med att promenera hem. Tog väl 1,5-2 timmar. L & Midas var här ett tag sen. Den hunden är för skön! Han borde döpas om till Kavat eller något sådant. Han kan vara så dryg och irriterande ibland, men sätt dig med Midas i en soffa och du kommer garanterat att kapitulera för hans charm :)
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åh, jag har så mycket fina bilder tagna lite varstans...
Bildkavalkad!
B & Midas i höstas
Min älsklingsbild på Midas
Ett av mina favoritställen på jorden en kväll förra sommaren
Här är tönt-B under en grundlig inspektion utförd av Gold Status Sound of Victory "Victor" förra våren
Såhär rolig var jag förra vintern
...nu satte jag igång att gräva bland valpbilder också!!! <3<3<3 oj oj oj... tänk att hon varit så här söt och rar :D
Favoritbilden, alla kategorier <3
Skyddstalangen!
<3
B och Svea ca 8 resp 7 månader gamla
Mer nostalgi! Verkligt blandad kompott.
Vi börjar med Spöket Laban...
Härlig sommartjej
Genialisk lyckoträff. Jag älskar hur färgen på stolen och bollen knyter ihop bilden. Busblick!
<3
Botkyrka BK :D
Bästa bilden på Buffet och Fluffet
<3
Sunny och B
... :P
Vårbus
Vårbus
Skogsbackebläng
Cykeltur vid Balingsta
Dimmig decembermorgon vid Mörtsjön
Och avslutningsvis en goding på båda tjejerna <3
Hahaha
Hittade en gammal goding:
Först i kön till Tolkien
Hahaha, nerds <3 Men så här gick det inte alls till. Varken jag eller C sov på medis inför biljettsläppet. Vi ställde bara upp och passade en kompis tält när han behövde göra annat. Och precis då kom SVD. När den lilla intervjun gjordes var vi på tåget på väg hem, men det syns det inget av i artikeln. Så kan alltså förhållandet journalistisk slutprodukt <---> verklighet se ut.
---------------------------------------------------------------------------------------------
För övrigt:
Hade tänkt ta en cykeltur och ge mig in i djupaste skogen med B idag för att leta vilt och spåra. Planerna gick i kras då B är jättehalt. Hon verkar ha slitit ner den trampdyna som hon fick glas i förut (förmodligen pga felbelastningen när hon hade ont av såret) och har lyckats slicka på den så att den har börjat luckras upp. Usch :( vi får se om jag behöver blanda in veterinären. Strumpa och linda PÅ ute.
Det har gått okej med hundmöten.
De flesta hund-spottningar idag har gått bra. Ombetingningen ger resultat, men så är hon också tränad så sedan tidigare, även om jag kanske inte haft alla metodens pusselbitar på plats tidigare. Det går mot det bättre tycker jag, men C (som förvisso inte är ute med B på samma sätt som jag är och som aldrig någonsin ger henne matbelöningar för att förstärka trevligt beteende ute) påpekade igår att han inte är av samma åsikt och att han tycker att det är konstigt att jag betalade 2500 för att vi skulle gå hos en instruktör vars råd jag nu inte följer. Jag menar att det inte är så enkelt - jag följer många av råden, men har mixtrat lite med dem. Hans ord rubbade mig ändå lite i övertygelsen, och jag orkar inte med sånt tvivel nu. Men det absolut sämsta jag kan göra är att tvivla på mig själv. Då om någonsin blir det fel.
Jag önskar att jag kunde vara som många andra som bara tar allt med en axelryckning. Det är så mycket enklare då.
I grova drag handlar det om A) att låta henne titta på sånt som är "jobbigt" eller "intressant", ombetinga med hjälp av matbelöningar och avdramatisera det hela vs. B) att låta henne titta men hela tiden kolla hennes öron och påkalla hennes uppmärksamhet om hon börjar låsa sig och sedan spela dunderarg och korrigera om hon väjer att inte lyssna/är oförmögen att lyssna.
Jag minns att jag skrev på FB efter första tillfället hon instruktören - någonting i stil med "B är en dryg jävel som måste tryckas till lite". Med skämtsam underton såklart. Jag är inte längre säker på att det stämmer. Hon är inte allmänt nonchig mot mig, inte alls. Hon lyssnar alltsomoftast mycket bra, förutom när något stressar henne eller hennes jaktinstinkt är triggad.
Det jag inte orkar just nu är att grubbla. Jag är så satans trött på det. Undrar vilken skitmentalitet jag själv har som inte lyckas upprätthålla min egen inre harmoni och låter allt med B bli så stort och viktigt.
Jag tror att jag snart har lyckats ombetinga betydelsen av min egen hund för mig själv, från "älskling" till "irritationsmoment". BLÄ. Att hon idag allmänt ser ut som om hon ska dö (ja, det är väl dels på grund av att det känns jobbigt i tassen) eller som om jag slår henne utan att jag har gjort någonting gör mig nästan provocerad. Jag lägger alla tankar på henne åt sidan idag så blir det säkert bättre inför imorgon.
------------------------------------------------------------------------------------------
Kvällsuppdatering:
Måste nästan be om ursäkt för den totaldeppiga tonen senast. Mitt humör är just nu starkt knutet till hur jag anser att det går med uppsatsen. Inte för att allt plötsligt har löst sig nu, men jag känner mig i alla fall lugnare vid tanken på att det värsta som kan hända är att jag blir lite sen med inlämningen. Värre än så kan det faktiskt inte bli! Synd att magsjukan kom och ställde till det för mig.
Nu har vi i alla fall hunnit träffa på ännu fler hundar och B har i princip bara tänkt: KYCKLING! Det syns i hennes galna blick <3
Vi tog en kvällssväng till Trehörningen-skogen via ängen där vi kampade och lekte. Hon kampade grymt bra! Jag blir så glad när hon är på det humöret! Och jag lyckades sluta långt innan hon tröttnade :) kul! Alltid när jag har bestämt att vi ska lämna ängen eller något annat träningsställe står hon kvar och tjurar och vägrar följa med. Det har jag lärt in med flit, jag vill att hon ska älska att vara på "apellplan". Och ibland får hon "vinna", genom att jag kommer tillbaka och hon får lov att köra lite mer. Snacka om att manipulera hunden till att tro att hon älskar träning... :D Idag var jag dock inte SÅ rolig.
I skogen fick hon gå med lina, vilket jag HATAR, för det är som sagt inte ofta den behöver användas. Den är trasslig, jobbig och i vägen. Vi satt en stund på en brygga och tittade på vattnet och fåglarna. Nu är det så vansinnigt vackert ute!
Justja. Jag ringde djursjukhuset och lyckades hamna i telefon med Sara :). Hon rådde mig att låta veterinär titta på trampdynan. Jag passade på att fråga om en annan sak också som har hänt då och då den senaste tiden. B läcker. Ibland droppar hon lite kiss i vaket tillstånd och vissa gånger när hon har vilat/sovit kan man se en lite pöl där hon har legat. Hon tvättar sig en del där bak också. Det har hänt så sporadiskt och har haft ett uppehåll ett tag att alla tankar på att kolla upp det har fallit bort, men precis innan jag skulle ringa vet. tittade jag till B där hon låg i vår säng och såg en stor fläck på lakanet invid rumpan :/ så nu ska det undersökas!
Sara hjälpte mig att fixa en tid så att jag kan slå två flugor i en smäll, så på måndag blir det tass- och kisserikoll. Jag ska ta med urinprov från morgonurinen också... lycka till med det.
Sen ringde jag Janna och rådfrågade lite om försäkring och ersättning. Vilka bra människor man har omkring sig! :D <3
Avslutar med en skön sommarbild där den som har bra syn kan se B:s ofrivilliga (hähä) dopp i Mörtsjön under juni månad förra året:
...hon ser dock inte ut att ha blivit SÅ ledsen över sin tabbe:
Nu ska jag göra det sista för kvällen, sedan sova till sisådär 4:30 då det är dags att kliva upp för "morgon"-promenad innan de smått värdelösa två och en halv timmarna på jobbet. BLÄ.
Först i kön till Tolkien
Hahaha, nerds <3 Men så här gick det inte alls till. Varken jag eller C sov på medis inför biljettsläppet. Vi ställde bara upp och passade en kompis tält när han behövde göra annat. Och precis då kom SVD. När den lilla intervjun gjordes var vi på tåget på väg hem, men det syns det inget av i artikeln. Så kan alltså förhållandet journalistisk slutprodukt <---> verklighet se ut.
---------------------------------------------------------------------------------------------
För övrigt:
Hade tänkt ta en cykeltur och ge mig in i djupaste skogen med B idag för att leta vilt och spåra. Planerna gick i kras då B är jättehalt. Hon verkar ha slitit ner den trampdyna som hon fick glas i förut (förmodligen pga felbelastningen när hon hade ont av såret) och har lyckats slicka på den så att den har börjat luckras upp. Usch :( vi får se om jag behöver blanda in veterinären. Strumpa och linda PÅ ute.
Det har gått okej med hundmöten.
De flesta hund-spottningar idag har gått bra. Ombetingningen ger resultat, men så är hon också tränad så sedan tidigare, även om jag kanske inte haft alla metodens pusselbitar på plats tidigare. Det går mot det bättre tycker jag, men C (som förvisso inte är ute med B på samma sätt som jag är och som aldrig någonsin ger henne matbelöningar för att förstärka trevligt beteende ute) påpekade igår att han inte är av samma åsikt och att han tycker att det är konstigt att jag betalade 2500 för att vi skulle gå hos en instruktör vars råd jag nu inte följer. Jag menar att det inte är så enkelt - jag följer många av råden, men har mixtrat lite med dem. Hans ord rubbade mig ändå lite i övertygelsen, och jag orkar inte med sånt tvivel nu. Men det absolut sämsta jag kan göra är att tvivla på mig själv. Då om någonsin blir det fel.
Jag önskar att jag kunde vara som många andra som bara tar allt med en axelryckning. Det är så mycket enklare då.
I grova drag handlar det om A) att låta henne titta på sånt som är "jobbigt" eller "intressant", ombetinga med hjälp av matbelöningar och avdramatisera det hela vs. B) att låta henne titta men hela tiden kolla hennes öron och påkalla hennes uppmärksamhet om hon börjar låsa sig och sedan spela dunderarg och korrigera om hon väjer att inte lyssna/är oförmögen att lyssna.
Jag minns att jag skrev på FB efter första tillfället hon instruktören - någonting i stil med "B är en dryg jävel som måste tryckas till lite". Med skämtsam underton såklart. Jag är inte längre säker på att det stämmer. Hon är inte allmänt nonchig mot mig, inte alls. Hon lyssnar alltsomoftast mycket bra, förutom när något stressar henne eller hennes jaktinstinkt är triggad.
Det jag inte orkar just nu är att grubbla. Jag är så satans trött på det. Undrar vilken skitmentalitet jag själv har som inte lyckas upprätthålla min egen inre harmoni och låter allt med B bli så stort och viktigt.
Jag tror att jag snart har lyckats ombetinga betydelsen av min egen hund för mig själv, från "älskling" till "irritationsmoment". BLÄ. Att hon idag allmänt ser ut som om hon ska dö (ja, det är väl dels på grund av att det känns jobbigt i tassen) eller som om jag slår henne utan att jag har gjort någonting gör mig nästan provocerad. Jag lägger alla tankar på henne åt sidan idag så blir det säkert bättre inför imorgon.
------------------------------------------------------------------------------------------
Kvällsuppdatering:
Måste nästan be om ursäkt för den totaldeppiga tonen senast. Mitt humör är just nu starkt knutet till hur jag anser att det går med uppsatsen. Inte för att allt plötsligt har löst sig nu, men jag känner mig i alla fall lugnare vid tanken på att det värsta som kan hända är att jag blir lite sen med inlämningen. Värre än så kan det faktiskt inte bli! Synd att magsjukan kom och ställde till det för mig.
Nu har vi i alla fall hunnit träffa på ännu fler hundar och B har i princip bara tänkt: KYCKLING! Det syns i hennes galna blick <3
Vi tog en kvällssväng till Trehörningen-skogen via ängen där vi kampade och lekte. Hon kampade grymt bra! Jag blir så glad när hon är på det humöret! Och jag lyckades sluta långt innan hon tröttnade :) kul! Alltid när jag har bestämt att vi ska lämna ängen eller något annat träningsställe står hon kvar och tjurar och vägrar följa med. Det har jag lärt in med flit, jag vill att hon ska älska att vara på "apellplan". Och ibland får hon "vinna", genom att jag kommer tillbaka och hon får lov att köra lite mer. Snacka om att manipulera hunden till att tro att hon älskar träning... :D Idag var jag dock inte SÅ rolig.
I skogen fick hon gå med lina, vilket jag HATAR, för det är som sagt inte ofta den behöver användas. Den är trasslig, jobbig och i vägen. Vi satt en stund på en brygga och tittade på vattnet och fåglarna. Nu är det så vansinnigt vackert ute!
Justja. Jag ringde djursjukhuset och lyckades hamna i telefon med Sara :). Hon rådde mig att låta veterinär titta på trampdynan. Jag passade på att fråga om en annan sak också som har hänt då och då den senaste tiden. B läcker. Ibland droppar hon lite kiss i vaket tillstånd och vissa gånger när hon har vilat/sovit kan man se en lite pöl där hon har legat. Hon tvättar sig en del där bak också. Det har hänt så sporadiskt och har haft ett uppehåll ett tag att alla tankar på att kolla upp det har fallit bort, men precis innan jag skulle ringa vet. tittade jag till B där hon låg i vår säng och såg en stor fläck på lakanet invid rumpan :/ så nu ska det undersökas!
Sara hjälpte mig att fixa en tid så att jag kan slå två flugor i en smäll, så på måndag blir det tass- och kisserikoll. Jag ska ta med urinprov från morgonurinen också... lycka till med det.
Sen ringde jag Janna och rådfrågade lite om försäkring och ersättning. Vilka bra människor man har omkring sig! :D <3
Avslutar med en skön sommarbild där den som har bra syn kan se B:s ofrivilliga (hähä) dopp i Mörtsjön under juni månad förra året:
...hon ser dock inte ut att ha blivit SÅ ledsen över sin tabbe:
Nu ska jag göra det sista för kvällen, sedan sova till sisådär 4:30 då det är dags att kliva upp för "morgon"-promenad innan de smått värdelösa två och en halv timmarna på jobbet. BLÄ.
Tråkiga dagar
I lördags blev det spår - gick fint. I söndags var B helt i Cs händer.
Efter en mycket spännande helg, med en underbar liten resa som gav mig fjärilar i magen, måste jag tyvärr säga: Nu är livet inte kul. Drabbades i söndags natt av den värsta magsjuka jag någonsin haft. Hela måndagen spenderades i horisontalläge med feberfrossa, magont och ledvärk. Nu är det bättre, men magen gör ont och jag har ingen ork.
Med andra ord har B det tråkigt nu. Igår fick hon kortare koppelpromenader med C och eftersom vi tyckte så synd om henne fick hon bjuda på lite beteenden och bli klickad av mig liggandes på soffan. Om vi jobbar mycket på fjärrskiften mellan stå, sitt och ligg under olika störning så har vi ett toppenmoment. Fast vi kommer nog aldrig till trean :P
I övrigt var hon en ängel igår som mest sov.
Hittills idag har hon bara fått gå en kort sväng och göra toalett. Vi såg hundar vid två tillfällen och B åt köttbulle hos mig, blev ivägskickad, tog kontakt, åt köttbulle, blev ivägskickad och tog kontakt igen... Premack's princip är inte så dum för att avdramatisera andra hundar. Efter två repetitioner tittade hon inte ens åt den andra hunden utan började bjuda på backande istället... söt <3
När vi kom in fick hon frukost. Nu ligger hon i sängen igen och sover. Inga tecken på understimulans när vi var ute. Nu kan jag inte påstå att jag har haft den mest aktiva vintern och våren (mest pga vädret) men ibland undrar jag om fröken collie snarare löper risk för att bli överstimulerad än understimulerad. Hur som helst verkar hon inte svara så dumt på att bara få softa ett par dagar.
...Det lär förresten bli mer av den varan nu när jag har panikbråttom med uppsatsen. Jag hade inte alls råd att förlora hela arbetsdagen igår. INTE bra. Idag ska jag göra lite mer nytta. Orkar jag skriva här orkar jag skriva i word, så att säga.
För att trots allt fokusera på det positiva i livet kommer här en favoritbild tagen för några veckor sedan <3
Efter en mycket spännande helg, med en underbar liten resa som gav mig fjärilar i magen, måste jag tyvärr säga: Nu är livet inte kul. Drabbades i söndags natt av den värsta magsjuka jag någonsin haft. Hela måndagen spenderades i horisontalläge med feberfrossa, magont och ledvärk. Nu är det bättre, men magen gör ont och jag har ingen ork.
Med andra ord har B det tråkigt nu. Igår fick hon kortare koppelpromenader med C och eftersom vi tyckte så synd om henne fick hon bjuda på lite beteenden och bli klickad av mig liggandes på soffan. Om vi jobbar mycket på fjärrskiften mellan stå, sitt och ligg under olika störning så har vi ett toppenmoment. Fast vi kommer nog aldrig till trean :P
I övrigt var hon en ängel igår som mest sov.
Hittills idag har hon bara fått gå en kort sväng och göra toalett. Vi såg hundar vid två tillfällen och B åt köttbulle hos mig, blev ivägskickad, tog kontakt, åt köttbulle, blev ivägskickad och tog kontakt igen... Premack's princip är inte så dum för att avdramatisera andra hundar. Efter två repetitioner tittade hon inte ens åt den andra hunden utan började bjuda på backande istället... söt <3
När vi kom in fick hon frukost. Nu ligger hon i sängen igen och sover. Inga tecken på understimulans när vi var ute. Nu kan jag inte påstå att jag har haft den mest aktiva vintern och våren (mest pga vädret) men ibland undrar jag om fröken collie snarare löper risk för att bli överstimulerad än understimulerad. Hur som helst verkar hon inte svara så dumt på att bara få softa ett par dagar.
...Det lär förresten bli mer av den varan nu när jag har panikbråttom med uppsatsen. Jag hade inte alls råd att förlora hela arbetsdagen igår. INTE bra. Idag ska jag göra lite mer nytta. Orkar jag skriva här orkar jag skriva i word, så att säga.
För att trots allt fokusera på det positiva i livet kommer här en favoritbild tagen för några veckor sedan <3
Goaste barnvovven
Måste bara lägga in bilder på B och min brorsdotter Elvira <3
Säga vad man vill om B - SNÄLL är hon åtminstone...
Säga vad man vill om B - SNÄLL är hon åtminstone...
Stadsprommis och spår
I onsdags gick B ett parkspår igen, denna gång ca 80+ meter med två böjar. Gick fint! Störningsnivån var hög då det var morgonrusch till låg- och mellanstadieskolorna i närheten. På em/kvällen åkte vi in till stan och promenerade från centralen till LHS bibliotek vid Thorildsplan. Jag skulle lämna en försenad bok och i balans som jag är hade jag fel bok med mig. Jaja, B fick sig ett äventyr iaf... hon är en GRYM stadshund. Hur cool som helst. Det är som att hon accepterar att "här ÄR det stökigt" och bryr sig inte alls. Hemma är det så varierande. Under vissa promenader händer ingenting, under andra händer massor och under ytterligare andra händer ingenting tills det plötsligt dyker upp något som får B att tappa fotfästet. I stan är det som att det är OK för B att det är rörigt. Vi promenerade längs Norr mälarstrand tillbaka till centralen och kom hem 3 timmar efter att vi gett oss av. Det tar sin tid! Jag passade på att låta B ligga på sidan och slappna av (jag klickar när hon andas lugnt och blinkar) i olika miljöer. Hon låg så på perrongen när vi väntade på tåget hem, duktiga flasknosen <3
B vid Stadshuset:
Igår blev det lång morgonpromenad och senare eftermiddagsspår på ängen. Ca 150 m i sned medvind från höger med näring här och där, framförallt i böjarna. Hon gick jättebra och var mycket koncentrerad. KUL! Varken för det här spåret eller förra var hon med vid utläggningen, vilket inte märktes i spåret (det låg ju MAT i det...).
Efter att vi lekt och haft det bra en stund kom Midas och Lena gående så B fick röja loss lite med honom.
Andra hundar har det funkat rätt bra med de senaste dagarna. En liten jrt kom framspringande till B i Sjödalsparken häromdagen och eftersom jag numera bara förvärrar det hela om jag försöker få bort den andra hunden (så var det inte förut) så koncentrerade jag mig på att stötta B istället. Hon svarade bra på det och tittade knappt åt den andra hunden. Skönt. B har även klarat passager och möten okej, förutom ett par ggr, men jag lägger ingen större vikt vid det.
Det är trist men jag vågar inte ha henne lös på samma sätt som förr. Det är slut med chansningar från min sida nu. B är väldigt enkel att ha lös egentligen, hon håller sig nära, hon är styrbar, hon lyssnar fint, men OM något skrämmer henne/gör henne osäker/triggar henne tar reaktiviteten(/jakten) överhand och hon måste ta kontroll över situationen. Om inget händer 98 % av tiden innebär det ändå att det kan hända något de resterande två procenten - och det är inte okej. Jag skriver det här för att lägga lite press på mig själv, nu har jag "sagt det högt" och måste därmed hålla mig till det. Jag tycker inte alls om tanken på att gå med hund i koppel hela tiden (det är TRÅKIGT!!!), speciellt inte B, som större delen av tiden är problemfri, men vi måste komma ur den här negativa spiralen och se till att lyckas så mycket som möjligt. Och om vi ska uppnå det kan hon inte vara lös var som helst. Om ett par månader kanske! Även om hennes reaktiva reaktioner inte är "för skojs skull" är det ändå självbelönande för henne om hon lyckas ta sig fram till det som stör henne i och med att den obehagliga känslan upphör då. Det är det vi måste bort ifrån.
Jag har intresseanmält till en viltspårkurs i slutet av maj. Hoppas att vi kommer med! I höstas blev kursen vi var anmälda till inställd på grund av spöregn. Jag tror att B skulle få ut mycket av att viltspåra. Jag kan tänka mig att det kommer att bli det bästa hon vet.
Tjoho, det är vackert väder och jag måste sitta inne och skriva! YES!!!
(Senare idag hoppas jag dock på att få till en prommis med Elin och Pinto :))
B vid Stadshuset:
Igår blev det lång morgonpromenad och senare eftermiddagsspår på ängen. Ca 150 m i sned medvind från höger med näring här och där, framförallt i böjarna. Hon gick jättebra och var mycket koncentrerad. KUL! Varken för det här spåret eller förra var hon med vid utläggningen, vilket inte märktes i spåret (det låg ju MAT i det...).
Efter att vi lekt och haft det bra en stund kom Midas och Lena gående så B fick röja loss lite med honom.
Andra hundar har det funkat rätt bra med de senaste dagarna. En liten jrt kom framspringande till B i Sjödalsparken häromdagen och eftersom jag numera bara förvärrar det hela om jag försöker få bort den andra hunden (så var det inte förut) så koncentrerade jag mig på att stötta B istället. Hon svarade bra på det och tittade knappt åt den andra hunden. Skönt. B har även klarat passager och möten okej, förutom ett par ggr, men jag lägger ingen större vikt vid det.
Det är trist men jag vågar inte ha henne lös på samma sätt som förr. Det är slut med chansningar från min sida nu. B är väldigt enkel att ha lös egentligen, hon håller sig nära, hon är styrbar, hon lyssnar fint, men OM något skrämmer henne/gör henne osäker/triggar henne tar reaktiviteten(/jakten) överhand och hon måste ta kontroll över situationen. Om inget händer 98 % av tiden innebär det ändå att det kan hända något de resterande två procenten - och det är inte okej. Jag skriver det här för att lägga lite press på mig själv, nu har jag "sagt det högt" och måste därmed hålla mig till det. Jag tycker inte alls om tanken på att gå med hund i koppel hela tiden (det är TRÅKIGT!!!), speciellt inte B, som större delen av tiden är problemfri, men vi måste komma ur den här negativa spiralen och se till att lyckas så mycket som möjligt. Och om vi ska uppnå det kan hon inte vara lös var som helst. Om ett par månader kanske! Även om hennes reaktiva reaktioner inte är "för skojs skull" är det ändå självbelönande för henne om hon lyckas ta sig fram till det som stör henne i och med att den obehagliga känslan upphör då. Det är det vi måste bort ifrån.
Jag har intresseanmält till en viltspårkurs i slutet av maj. Hoppas att vi kommer med! I höstas blev kursen vi var anmälda till inställd på grund av spöregn. Jag tror att B skulle få ut mycket av att viltspåra. Jag kan tänka mig att det kommer att bli det bästa hon vet.
Tjoho, det är vackert väder och jag måste sitta inne och skriva! YES!!!
(Senare idag hoppas jag dock på att få till en prommis med Elin och Pinto :))
Träningstävling och bus
Nu har jag missat att uppdatera ett par dagar, så jag har ingen hundmötesstatistik att komma med. Både med- och motgångar på den fronten, men vi kör vidare. Igår hade jag en ovanligt dålig dag och B var därefter. Hon speglar mig så mycket att det nästan känns jobbigt. Är jag inte helt i balans är inte hon heller det. Kanske är bäst att överlåta B till C sådana dagar... Jag skulle behöva en lyckopiller-hund :D
Idag letade vi rådjur i skogen, och hittade två stycken på en gång. De stod och betade och vi tittade på dem från 15-20 m håll. B åt kokt kycklingfilé hos mig under tiden och det gick till och med bra för henne att bara titta när det ena rådjuret lugnt skrittade iväg, men när rådjur nr 2 travade efter blev hon tokig.
Det blev en 1 h 45 min skogssväng på em inklusive bus och lek på ängen. Mysigt! Fantastiskt fin vårdag.
Nyss var vi utanför i parken och körde matt-övning och ett 50 m kort spår med näring (typ vart femte steg) som gick på gles, jordig gräsmatta och över två asfaltsgångvägar. Hon var kopplad med kopplet under magen och jag gick strax bakom. Hon var väldigt fokuserad - märkte inte ens att en katt korsade hennes väg (och därmed också spåret) ca 5 m framför henne (!). Galet. Boll som slut och massor av lek! Väldigt störningsrik miljö och - för henne - väldigt svårt underlag. Borde köra sådana näringsspår så ofta som möjligt, då har hon inte tanke på att slarva...
Träningstävlingen i helgen blev inte så mycket "tävling" för oss. B var så stressad bara av att vara på klubben. Hon fick mest ligga uppbunden och titta på en bit bort. Jag satt med henne en hel del, men inte hela tiden (släpade hinder osv). Hon var grymt duktig och tyst. Ibland gick hon igång (på ljudet av rullskidåkare långt borta...:P eller något annat som stressade henne) men det var inte värre än att jag kunde ropa åt henne att sätta sig varpå hon kunde lugna sig lite.
Vi gick in på plan ett tag innan det var vår tur att köra lydnad och hon fick något galet i blicken... inte bra-galet, utan "nu är jag på väg över gränsen"-galet :( lilla gumman. Jag undrar om det är något med hur jag har tränat henne som har fått henne så eller om hon har blivit värre med åldern. Jag tycker att hon är mer miljökänslig nu än för ett och ett halvt år sedan. Det var pressen från miljön och alla andra hundar i kombination med "pressen" från mig som syntes i ögonen på henne. Kändes inte kul att se!
Jag var i alla fall klok nog att besluta att vi bara skulle gå in och köra LF och hoppet - två grejer som hon fixar utan problem. Det kändes bra.
Trist nog blev det ingen hoppbana för oss heller. Så jävla trist när man planerat, kånkat och byggt. B blev helt till sig av de andra hundarnas spring på plan och jag vill inte träna med henne i det tillståndet. Det tjänar ingenting till. Vi övade lite slalom och slalomkombinationer utanför planen istället. Så fort hon började passera sin stressgräns tog jag bort henne och kopplade upp henne igen. Så höll vi på så. Egentligen borde jag kanske inte gjort ens det lilla. Jaja, jag får minnas det till nästa gång. Det blev MASSOR av passivitetsträning och det slog mig hur beroende hon är av mitt stöd hela tiden. Mer om det en annan gång.
Nu är det springdags, utan vovve - men med C! <3
Idag letade vi rådjur i skogen, och hittade två stycken på en gång. De stod och betade och vi tittade på dem från 15-20 m håll. B åt kokt kycklingfilé hos mig under tiden och det gick till och med bra för henne att bara titta när det ena rådjuret lugnt skrittade iväg, men när rådjur nr 2 travade efter blev hon tokig.
Det blev en 1 h 45 min skogssväng på em inklusive bus och lek på ängen. Mysigt! Fantastiskt fin vårdag.
Nyss var vi utanför i parken och körde matt-övning och ett 50 m kort spår med näring (typ vart femte steg) som gick på gles, jordig gräsmatta och över två asfaltsgångvägar. Hon var kopplad med kopplet under magen och jag gick strax bakom. Hon var väldigt fokuserad - märkte inte ens att en katt korsade hennes väg (och därmed också spåret) ca 5 m framför henne (!). Galet. Boll som slut och massor av lek! Väldigt störningsrik miljö och - för henne - väldigt svårt underlag. Borde köra sådana näringsspår så ofta som möjligt, då har hon inte tanke på att slarva...
Träningstävlingen i helgen blev inte så mycket "tävling" för oss. B var så stressad bara av att vara på klubben. Hon fick mest ligga uppbunden och titta på en bit bort. Jag satt med henne en hel del, men inte hela tiden (släpade hinder osv). Hon var grymt duktig och tyst. Ibland gick hon igång (på ljudet av rullskidåkare långt borta...:P eller något annat som stressade henne) men det var inte värre än att jag kunde ropa åt henne att sätta sig varpå hon kunde lugna sig lite.
Vi gick in på plan ett tag innan det var vår tur att köra lydnad och hon fick något galet i blicken... inte bra-galet, utan "nu är jag på väg över gränsen"-galet :( lilla gumman. Jag undrar om det är något med hur jag har tränat henne som har fått henne så eller om hon har blivit värre med åldern. Jag tycker att hon är mer miljökänslig nu än för ett och ett halvt år sedan. Det var pressen från miljön och alla andra hundar i kombination med "pressen" från mig som syntes i ögonen på henne. Kändes inte kul att se!
Jag var i alla fall klok nog att besluta att vi bara skulle gå in och köra LF och hoppet - två grejer som hon fixar utan problem. Det kändes bra.
Trist nog blev det ingen hoppbana för oss heller. Så jävla trist när man planerat, kånkat och byggt. B blev helt till sig av de andra hundarnas spring på plan och jag vill inte träna med henne i det tillståndet. Det tjänar ingenting till. Vi övade lite slalom och slalomkombinationer utanför planen istället. Så fort hon började passera sin stressgräns tog jag bort henne och kopplade upp henne igen. Så höll vi på så. Egentligen borde jag kanske inte gjort ens det lilla. Jaja, jag får minnas det till nästa gång. Det blev MASSOR av passivitetsträning och det slog mig hur beroende hon är av mitt stöd hela tiden. Mer om det en annan gång.
Nu är det springdags, utan vovve - men med C! <3
Gå till mattan!
Jag plockade fram CU-boken igen efter oförklarligt uppehåll. Jag tycker att den är smått fantastisk.
Har kört matt-övningar med B i omgångar idag. Det har gått väldigt bra och varit mycket fart på fröken. Vi har varvat matbelöningar på mattan med frisignal följt av lek med fårskinn i snöre. När jag har blivit passiv har hon själv valt att springa tillbaka till mattan. Jag har haft skitkul och hon med. :)
B har klarat av att andra hundar passerat med några meters avstånd och ändå legat lugnt med fokus på mig. Två av hundarna spände sig mot henne och morrade/skällde vid passage. Fantastiskt duktig B. Körde lite torrhandlingsövningar också och 2+2 på en stor sten. Hon tycker att det är riktigt kul och det ska bli spännande att köra en hoppklassbana imorrn för första gången sedan i somras.
Jag och Anna Stålhammar arrangerar träningstävling för Skarpnäck HU i freestyle, lydnad och hoppklass imorgon. B ska få köra LK1 utöver hoppklassen, men jag vill skippa platsliggning för både min och Bs skull. Det viktigaste för mig imorrn är hur det funkar utanför planen. Jag hoppas att vi kan känna oss trygga tillsammans så att det inte blir en massa reaktiva responser, spänn och gruff mot de andra hundarna. Sist vi var i Skarpnäck blev det en total urladdning på alla plan för både mig och B, men den linjen tänker jag inte fortsätta på. Om vi bara kan upprätthålla känslan vi har haft de senaste dagarna så tror jag att det kommer att funka bra.
-----------------------------------------------------
Rådjursmöten:
Bara ett idag ;) tre vackra statyer stod i parken bakom vårt område när jag och B gick morgonprommisen vid 5-snåret. Hon skvallrade jättefint på dem och blev rikligt belönad. Sedan övergav de sin stillhet och bestämde sig för att springa iväg --> tokgalen B!
Hundmöten:
Stor rr-hane (som ofta hälsar på i vår port och som B nästan alltid får panik av), jag skapade avstånd och visade B att han inte skulle komma nära --> inga problem, mest nyfiken attityd från Bs håll.
Flera passerande hundar under matt-övningar --> inga som helst problem
Har kört matt-övningar med B i omgångar idag. Det har gått väldigt bra och varit mycket fart på fröken. Vi har varvat matbelöningar på mattan med frisignal följt av lek med fårskinn i snöre. När jag har blivit passiv har hon själv valt att springa tillbaka till mattan. Jag har haft skitkul och hon med. :)
B har klarat av att andra hundar passerat med några meters avstånd och ändå legat lugnt med fokus på mig. Två av hundarna spände sig mot henne och morrade/skällde vid passage. Fantastiskt duktig B. Körde lite torrhandlingsövningar också och 2+2 på en stor sten. Hon tycker att det är riktigt kul och det ska bli spännande att köra en hoppklassbana imorrn för första gången sedan i somras.
Jag och Anna Stålhammar arrangerar träningstävling för Skarpnäck HU i freestyle, lydnad och hoppklass imorgon. B ska få köra LK1 utöver hoppklassen, men jag vill skippa platsliggning för både min och Bs skull. Det viktigaste för mig imorrn är hur det funkar utanför planen. Jag hoppas att vi kan känna oss trygga tillsammans så att det inte blir en massa reaktiva responser, spänn och gruff mot de andra hundarna. Sist vi var i Skarpnäck blev det en total urladdning på alla plan för både mig och B, men den linjen tänker jag inte fortsätta på. Om vi bara kan upprätthålla känslan vi har haft de senaste dagarna så tror jag att det kommer att funka bra.
-----------------------------------------------------
Rådjursmöten:
Bara ett idag ;) tre vackra statyer stod i parken bakom vårt område när jag och B gick morgonprommisen vid 5-snåret. Hon skvallrade jättefint på dem och blev rikligt belönad. Sedan övergav de sin stillhet och bestämde sig för att springa iväg --> tokgalen B!
Hundmöten:
Stor rr-hane (som ofta hälsar på i vår port och som B nästan alltid får panik av), jag skapade avstånd och visade B att han inte skulle komma nära --> inga problem, mest nyfiken attityd från Bs håll.
Flera passerande hundar under matt-övningar --> inga som helst problem
:)
...den här bloggen är verkligen rolig. Eller "rolig". För mig är det intressant att läsa från början. Jag var väldigt ung på så många sätt när jag började skriva. Både vad gäller att bo hemifrån, att träna hund och att plugga.
Jag minns mitt första inlägg på vovve.net (inte för att det blev så hemskt många fler...). Det var på våren 2005 och jag frågade vad folk trodde att det skulle bli av en 75 % dansksvensk gårdshund och 25 % parson russel-blandis (vilken senare blev vår Wilma). När jag mest fick sura svar i stil med "det kan man aldrig veta!", "varför måste du köpa blandras?" osv begrep jag absolut ingenting utan tyckte bara att folk var obehagliga och trista.
Det tog i och för sig inte lång tid för mig att förstå varför folk reagerade som de gjorde. Allteftersom intresset växte och alla erfarenheter trillade in lärde jag mig såklart mer. Nu är jag i det där fina läget att jag är såpass bevandrad inom hund att jag inser hur lite jag egentligen vet, och är full av ödmjukhet inför allt som finns kvar att lära. ...så jag skrattar lite snällt åt mina tidigaste inlägg. Lilla plutt-Matilda :)
Tack till min älskade (i motsats till vad man kanske kan tro när man läser vad jag skriver om henne) hund som fått (får) stå ut med mig under de här åren. Det är inte lätt att vara försökskanin!
Ja, jag grubblar mycket. Fattar inte hur jag orkar efter att ha haft hjärnan på högvarv hela dagen. Jobbade 6-8.30 och satt på KB mellan 9-16.
Nu är jag trött på mitt babbel. Ska lägga mig i sängen hos B en stund, städa lite och sen gå ut ett tag.
------------------------------------------------------------
Hundmöten:
Vi har inte fått till så mycket möten hittills idag heller.
Det regnar och då får Huddinges hundar vara inne, verkar det som.
C och B såg en rottistik på håll --> lite spänd, men inget mer.
Jag, C och B såg två småhundar (jap. spets och blandis) komma emot oss och svänga av strax innan --> lite spänd, men skvallrade fint (B gick igång på något - ingen aning vad - alldeles innan hundarna blev synliga för henne, så det var antagligen därför hon var extra spänd)
Jag minns mitt första inlägg på vovve.net (inte för att det blev så hemskt många fler...). Det var på våren 2005 och jag frågade vad folk trodde att det skulle bli av en 75 % dansksvensk gårdshund och 25 % parson russel-blandis (vilken senare blev vår Wilma). När jag mest fick sura svar i stil med "det kan man aldrig veta!", "varför måste du köpa blandras?" osv begrep jag absolut ingenting utan tyckte bara att folk var obehagliga och trista.
Det tog i och för sig inte lång tid för mig att förstå varför folk reagerade som de gjorde. Allteftersom intresset växte och alla erfarenheter trillade in lärde jag mig såklart mer. Nu är jag i det där fina läget att jag är såpass bevandrad inom hund att jag inser hur lite jag egentligen vet, och är full av ödmjukhet inför allt som finns kvar att lära. ...så jag skrattar lite snällt åt mina tidigaste inlägg. Lilla plutt-Matilda :)
Tack till min älskade (i motsats till vad man kanske kan tro när man läser vad jag skriver om henne) hund som fått (får) stå ut med mig under de här åren. Det är inte lätt att vara försökskanin!
Ja, jag grubblar mycket. Fattar inte hur jag orkar efter att ha haft hjärnan på högvarv hela dagen. Jobbade 6-8.30 och satt på KB mellan 9-16.
Nu är jag trött på mitt babbel. Ska lägga mig i sängen hos B en stund, städa lite och sen gå ut ett tag.
------------------------------------------------------------
Hundmöten:
Vi har inte fått till så mycket möten hittills idag heller.
Det regnar och då får Huddinges hundar vara inne, verkar det som.
C och B såg en rottistik på håll --> lite spänd, men inget mer.
Jag, C och B såg två småhundar (jap. spets och blandis) komma emot oss och svänga av strax innan --> lite spänd, men skvallrade fint (B gick igång på något - ingen aning vad - alldeles innan hundarna blev synliga för henne, så det var antagligen därför hon var extra spänd)
Reflektion så här långt
Igår (onsdag) fick vi knappt till några hundmöten.
C tog med B upp till sin far och Wilma. B älskar Wilma och de går bra ihop. Enligt rapport mötte de områdets två boxerhanar utan problem.
Jag och B gick på långprommis i regnet och mötte bara en rottistik, som var ganska fladdrig. Det var gott om utrymme vid mötet så när B skvallrade på rottisen skuttade vi åt sidan så att hon fick äta blötmat. Hon tog belöningen helt utan stress :)
Nu när jag har styrt upp struktur och en genomtänkt plan som jag är bekväm med fungerar det genast bättre. Jag behöver säkert ha koll på läget för att B ska känna sig trygg... och för att jag själv ska göra det. Kontrollmänniska som jag tycks vara :/
Kanske har det varit lite för mycket av "vafan, det här ska B klara" och för lite verklighetsförankring från min sida. Om det går bättre med stöd och förstärkning och sämre med bråk och krav är det inte särskilt svårt att välja vilken taktik jag ska ha vid hundmöten.
Det jobbiga med mig är att jag vill att saker ska fungera perfekt. Det måste inte komma gratis, men jag vill att det ska KUNNA BLI perfekt. Kanske måste jag börja inse att B inte är en hund som kommer att gå att ha lös överallt och att hon inte kommer att fungera i alla situationer. Jag kanske får nöja mig med en hund som bara fungerar i de FLESTA lägen. Så länge hon och jag ser till att endast bra saker blir förstärkta och att dumheterna därigenom släcks ut borde jag ha oddsen på min sida.
Forts. följer.
C tog med B upp till sin far och Wilma. B älskar Wilma och de går bra ihop. Enligt rapport mötte de områdets två boxerhanar utan problem.
Jag och B gick på långprommis i regnet och mötte bara en rottistik, som var ganska fladdrig. Det var gott om utrymme vid mötet så när B skvallrade på rottisen skuttade vi åt sidan så att hon fick äta blötmat. Hon tog belöningen helt utan stress :)
Nu när jag har styrt upp struktur och en genomtänkt plan som jag är bekväm med fungerar det genast bättre. Jag behöver säkert ha koll på läget för att B ska känna sig trygg... och för att jag själv ska göra det. Kontrollmänniska som jag tycks vara :/
Kanske har det varit lite för mycket av "vafan, det här ska B klara" och för lite verklighetsförankring från min sida. Om det går bättre med stöd och förstärkning och sämre med bråk och krav är det inte särskilt svårt att välja vilken taktik jag ska ha vid hundmöten.
Det jobbiga med mig är att jag vill att saker ska fungera perfekt. Det måste inte komma gratis, men jag vill att det ska KUNNA BLI perfekt. Kanske måste jag börja inse att B inte är en hund som kommer att gå att ha lös överallt och att hon inte kommer att fungera i alla situationer. Jag kanske får nöja mig med en hund som bara fungerar i de FLESTA lägen. Så länge hon och jag ser till att endast bra saker blir förstärkta och att dumheterna därigenom släcks ut borde jag ha oddsen på min sida.
Forts. följer.
Tisdag
Jobb 06-08.15, Kungliga Bibblan 9-13.
B har fått leta många ca 1 x 1 cm maskeringstejpbitar med min doft. Jag tejpade på de nedre luckorna i köket och i vardagsrummet på mattan. Hon har roligt och är riktigt duktig på markeringarna. Däremot är hon inte särskilt systematisk. Det var ett bra initiativ från min sida att sätta koppel på henne och visa henne att man gå igenom ett område i taget. Hon börjar fatta. Duktig!
Vi körde också klippa klorna-övningar. Jag gör det varje dag nu, ibland klipper jag någon klo, ibland inte. Idag har jag ännu inte klippt något, för hon har visat större misstänksamhet (naturligtvis) efter att jag knipsat lite och jag vill inte riskera för mycket än. Hon gillar inte när jag håller fast tassen. Det får jag göra annars, men inte med tången framme. Därför varierar jag mellan att belöna för att jag håller i tassen och duttar med tången och för att hon själv, med skräckblandad förtjusning, lyfter tassen och sätter mot klotången. Rätt gulligt :)
Buffy och Pinto (OW's Bibi Dahl) i fårboxen på Mårtensby.
-----------------------------------------------------------------------------------
Fem hundmöten idag:
Möte ett: Hovawarthane utanför ICA som knappt tittade på B, han och matte stod och väntade, vi kom runt hörnet och B var bakom mig --> hon gled fram men gjorde ingenting
Möte två: bc-rottis blandrastik på trottoar, glad hund, jag gick av trottoaren och kommenderade "bakom" men B vill alltid gå på trottoaren så hon gled upp per automatik :) tog lugnt tillbaka henne --> lite spänd, stirrade men gjorde inget
Möte tre: kopplad schäfertik som låg ner, vi sprang, B var vid min sida --> ingenting
Möte fyra: kopplad spanielblandning som stod still, vi sprang, B var vid min sida --> ingenting
Möte fem: staffe som gick förbi i koppel, vi sprang, B var vid min sida --> ingenting
5/5 idag alltså :)
Känner mig glad över det, men hon har gjort en del andra dumheter som jag inte orkar skriva om.
Nu lite True Blood, sen sova.
B har fått leta många ca 1 x 1 cm maskeringstejpbitar med min doft. Jag tejpade på de nedre luckorna i köket och i vardagsrummet på mattan. Hon har roligt och är riktigt duktig på markeringarna. Däremot är hon inte särskilt systematisk. Det var ett bra initiativ från min sida att sätta koppel på henne och visa henne att man gå igenom ett område i taget. Hon börjar fatta. Duktig!
Vi körde också klippa klorna-övningar. Jag gör det varje dag nu, ibland klipper jag någon klo, ibland inte. Idag har jag ännu inte klippt något, för hon har visat större misstänksamhet (naturligtvis) efter att jag knipsat lite och jag vill inte riskera för mycket än. Hon gillar inte när jag håller fast tassen. Det får jag göra annars, men inte med tången framme. Därför varierar jag mellan att belöna för att jag håller i tassen och duttar med tången och för att hon själv, med skräckblandad förtjusning, lyfter tassen och sätter mot klotången. Rätt gulligt :)
Buffy och Pinto (OW's Bibi Dahl) i fårboxen på Mårtensby.
-----------------------------------------------------------------------------------
Fem hundmöten idag:
Möte ett: Hovawarthane utanför ICA som knappt tittade på B, han och matte stod och väntade, vi kom runt hörnet och B var bakom mig --> hon gled fram men gjorde ingenting
Möte två: bc-rottis blandrastik på trottoar, glad hund, jag gick av trottoaren och kommenderade "bakom" men B vill alltid gå på trottoaren så hon gled upp per automatik :) tog lugnt tillbaka henne --> lite spänd, stirrade men gjorde inget
Möte tre: kopplad schäfertik som låg ner, vi sprang, B var vid min sida --> ingenting
Möte fyra: kopplad spanielblandning som stod still, vi sprang, B var vid min sida --> ingenting
Möte fem: staffe som gick förbi i koppel, vi sprang, B var vid min sida --> ingenting
5/5 idag alltså :)
Känner mig glad över det, men hon har gjort en del andra dumheter som jag inte orkar skriva om.
Nu lite True Blood, sen sova.
Ett och ett halvt års uppehåll - IGEN
Varje dag håller jag på att prata öronen av stackars C så nu är det väl dags att få utlopp för grubblerierna någon annanstans.
Det är intressant att bläddra bakåt i det jag har skrivit om B, för det får mig att inse att det både gått framåt och bakåt sedan dess. Jag känner mig mer säker på vem hon är nu än jag gjorde förut och vårt samarbete är bättre på många vis. Samtidigt som hon blir mer och mer lydig litar jag mindre och mindre på henne i svåra situationer och med andra hundar. Hon fattar oftare "fel" beslut och det är antagligen mitt fel. Jag har inte lyckats vara den trygghet hon behöver, i balans mellan sträng och hjälpsam.
Vid tiden för mitt senaste inlägg började hon bli värre med sin stress och hets och det har jag inte lyckats förbättra särskilt mycket. Jag har skapat lite nya verktyg och fått en mängd insikter, men i praktiken har det inte hänt så mycket. När B var ung var hon fortfarande "snäll", men nu är det mesta allvarligt i hennes ögon. Allt jobbigt ska lösas genom "attacker" som aldrig fullföljs, men de låter och ser hemska ut.
En gång, nu i januari, har hon försökt fly när hon tyckte att det var obehagligt att möta en framspringande hund (vilken jag NATURLIGTVIS gjorde mitt bästa för att få bort) - vilket ledde till att hon blev jagad genom skogen i 300 m. Gissa om det hjälpte?! När hon för EN GÅNGS SKULL fattade ett trevligare beslut än att gå till attack fick hon vatten på sin övertygelsekvarn - det är bättre att hota än att fly!
Det är en stor sorg för mig att det är så här. Jag försöker och försöker. Har varit hos två instruktörer vilka gav mig vitt skilda råd. Nu har jag kommit fram till att jag måste köra en medelväg mellan dessa "ytterligheter", för där den ena instruktörens råd mest ledde till stress och förvärrat beteende, ledde delar av den andra instruktörens råd också till stress och osäkerhet hos både mig och B.
Kontentan: Jag ska vara sträng i de situationer där B är kapabel att förstå. Jag ska INTE bråka i de situationer hon har svårt för, där är det hjälp och hjälp och hjälp som gäller.
Bråk i de svåra situationerna har lett till minskat förtroende för mig just när det är svårt. INTE bra.
Känns lite småledsamt att ha en i övrigt mycket väluppfostrad och "genomarbetad" hund (sagt av Memea) som är följsam och fantastiskt snäll och artig med barn och andra, men som på en millisekund kan förvandlas till Mr. Hyde om jag slappnar av för mycket och inte har koll. Samtidigt är det ju inte bra när jag INTE slappnar heller - då tycker hon att jag signalerar fara och blir på tårna bara därför. Ibland tror jag att vi bara är totalt osynkade, men hon beter sig på det stora hela likadant med C och mina föräldrar (bara det att de inte lika ofta träffar på samma situationer som jag tillsammans med henne, hon är ju med mig 90 % av tiden ute...).
Pga det jag nämnt ovan kan jag känna mig lite bitter på alla ouppfostrade jyckar som ändå är lika trevliga, goa och glada mot omgivningen som mot sina inkonsekventa och oengagerade mattar och hussar. Tänk om B var sån! Känns otacksamt när jag verkligen försöker. Maybe I'm trying too hard?
Detta får mig i alla fall att längta efter en till hund, med lite bättre grundmaterial, som jag kan få utlopp för mina ambitioner tillsammans med.
Annars då? Jo, igår körde vi lydnad i Sjödalsparken. Gick kanon :) FF, ruta, konskick, apportering, gå-till-mattan och lek. Ink. med stå med hjälp av target tränade vi också. Är inte säker på att det kommer att fungera för henne, men vi försöker lite till. Hon var duktig med passerande människor och hundar, ända tills E & P kom och gjorde oss sällskap. Då skulle det blåsas upp och morras åt alla hundar som gick förbi. Är det någon resursförsvarsgrej? Ensam med mig kunde hon ta mycket svårare grejer, även i passivitet.
Bra belöning för B just nu: blötmat i ask som hon får springa efter och sen äta.
Idag lekte vi mycket och spårade också. Hon får se när jag går iväg - det är skitsamma. I fårhagen i F-viken. Bara ca 200 m, vinden låg åt fel håll, så det blev inte längre. Lika bra att det var enkelt för henne att lyckas, hon har fått upp nosen under vintern och slarvar. Gick utan problem!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vill föra logg över hundmöten för att kunna se om det går framåt eller inte. Av någon anledning har jag lättare för att minnas när det går dåligt än när det går bra... :P
MÖTEN IDAG:
Två försök med position motsatt sida från andra hunden
Möte ett: passiv australisk terrier, trångt --> uppblåst men inga dumheter
Möte två: två lösa aussies i skogen, tittade inte på B ---> intresserad och spänd, men inga dumheter
Två försök med fri position
Möte ett: asfaltsväg, stirrande softiehane kom bakifrån, B upptäckte honom och vinklade öronen bakåt och lade sig(!) så jag lät henne hållas ---> utfall precis efter passage
Möte två: B framför mig - plötsligt möte i skogen med stirrande amstaffblandning i flexi (långt ifrån ägaren) ---> monsterutfall
Utifrån det här skulle man kunna anta att hon har det svårare när hon inte vet var hon ska vara, när hon inte har någon uppgift. Det kan dock precis lika gärna bero på de mötande hundarna. Det återstår att se!
Min strategi:
Position bakom mig vid varje hundmöte. Vid trevligt uppförande: jackpot! Vid otrevligt: ingenting.
Hittills tre försök idag. Full pott 3/3! (små hundar)
Grubblet fortsätter...
Det är intressant att bläddra bakåt i det jag har skrivit om B, för det får mig att inse att det både gått framåt och bakåt sedan dess. Jag känner mig mer säker på vem hon är nu än jag gjorde förut och vårt samarbete är bättre på många vis. Samtidigt som hon blir mer och mer lydig litar jag mindre och mindre på henne i svåra situationer och med andra hundar. Hon fattar oftare "fel" beslut och det är antagligen mitt fel. Jag har inte lyckats vara den trygghet hon behöver, i balans mellan sträng och hjälpsam.
Vid tiden för mitt senaste inlägg började hon bli värre med sin stress och hets och det har jag inte lyckats förbättra särskilt mycket. Jag har skapat lite nya verktyg och fått en mängd insikter, men i praktiken har det inte hänt så mycket. När B var ung var hon fortfarande "snäll", men nu är det mesta allvarligt i hennes ögon. Allt jobbigt ska lösas genom "attacker" som aldrig fullföljs, men de låter och ser hemska ut.
En gång, nu i januari, har hon försökt fly när hon tyckte att det var obehagligt att möta en framspringande hund (vilken jag NATURLIGTVIS gjorde mitt bästa för att få bort) - vilket ledde till att hon blev jagad genom skogen i 300 m. Gissa om det hjälpte?! När hon för EN GÅNGS SKULL fattade ett trevligare beslut än att gå till attack fick hon vatten på sin övertygelsekvarn - det är bättre att hota än att fly!
Det är en stor sorg för mig att det är så här. Jag försöker och försöker. Har varit hos två instruktörer vilka gav mig vitt skilda råd. Nu har jag kommit fram till att jag måste köra en medelväg mellan dessa "ytterligheter", för där den ena instruktörens råd mest ledde till stress och förvärrat beteende, ledde delar av den andra instruktörens råd också till stress och osäkerhet hos både mig och B.
Kontentan: Jag ska vara sträng i de situationer där B är kapabel att förstå. Jag ska INTE bråka i de situationer hon har svårt för, där är det hjälp och hjälp och hjälp som gäller.
Bråk i de svåra situationerna har lett till minskat förtroende för mig just när det är svårt. INTE bra.
Känns lite småledsamt att ha en i övrigt mycket väluppfostrad och "genomarbetad" hund (sagt av Memea) som är följsam och fantastiskt snäll och artig med barn och andra, men som på en millisekund kan förvandlas till Mr. Hyde om jag slappnar av för mycket och inte har koll. Samtidigt är det ju inte bra när jag INTE slappnar heller - då tycker hon att jag signalerar fara och blir på tårna bara därför. Ibland tror jag att vi bara är totalt osynkade, men hon beter sig på det stora hela likadant med C och mina föräldrar (bara det att de inte lika ofta träffar på samma situationer som jag tillsammans med henne, hon är ju med mig 90 % av tiden ute...).
Pga det jag nämnt ovan kan jag känna mig lite bitter på alla ouppfostrade jyckar som ändå är lika trevliga, goa och glada mot omgivningen som mot sina inkonsekventa och oengagerade mattar och hussar. Tänk om B var sån! Känns otacksamt när jag verkligen försöker. Maybe I'm trying too hard?
Detta får mig i alla fall att längta efter en till hund, med lite bättre grundmaterial, som jag kan få utlopp för mina ambitioner tillsammans med.
Annars då? Jo, igår körde vi lydnad i Sjödalsparken. Gick kanon :) FF, ruta, konskick, apportering, gå-till-mattan och lek. Ink. med stå med hjälp av target tränade vi också. Är inte säker på att det kommer att fungera för henne, men vi försöker lite till. Hon var duktig med passerande människor och hundar, ända tills E & P kom och gjorde oss sällskap. Då skulle det blåsas upp och morras åt alla hundar som gick förbi. Är det någon resursförsvarsgrej? Ensam med mig kunde hon ta mycket svårare grejer, även i passivitet.
Bra belöning för B just nu: blötmat i ask som hon får springa efter och sen äta.
Idag lekte vi mycket och spårade också. Hon får se när jag går iväg - det är skitsamma. I fårhagen i F-viken. Bara ca 200 m, vinden låg åt fel håll, så det blev inte längre. Lika bra att det var enkelt för henne att lyckas, hon har fått upp nosen under vintern och slarvar. Gick utan problem!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vill föra logg över hundmöten för att kunna se om det går framåt eller inte. Av någon anledning har jag lättare för att minnas när det går dåligt än när det går bra... :P
MÖTEN IDAG:
Två försök med position motsatt sida från andra hunden
Möte ett: passiv australisk terrier, trångt --> uppblåst men inga dumheter
Möte två: två lösa aussies i skogen, tittade inte på B ---> intresserad och spänd, men inga dumheter
Två försök med fri position
Möte ett: asfaltsväg, stirrande softiehane kom bakifrån, B upptäckte honom och vinklade öronen bakåt och lade sig(!) så jag lät henne hållas ---> utfall precis efter passage
Möte två: B framför mig - plötsligt möte i skogen med stirrande amstaffblandning i flexi (långt ifrån ägaren) ---> monsterutfall
Utifrån det här skulle man kunna anta att hon har det svårare när hon inte vet var hon ska vara, när hon inte har någon uppgift. Det kan dock precis lika gärna bero på de mötande hundarna. Det återstår att se!
Min strategi:
Position bakom mig vid varje hundmöte. Vid trevligt uppförande: jackpot! Vid otrevligt: ingenting.
Hittills tre försök idag. Full pott 3/3! (små hundar)
Grubblet fortsätter...
skola och tillfällig flytt
en jäkla hund
jag lyckas inte upprätthålla bloggandet så som jag tänkt. det är mycket nu. vi har flytt vårt hem pga stambyte och har tillfälligt flyttat in hos mamma och pappa. det tog hela helgen. sedan är skolan igång och kräver mycket energi och tankekraft. dessutom är buffy sur och jag har ingen lust att jobba igång ett roligt samarbete med en kärring som slår över och står och gapskäller så for jag berömmer för intensivt eller hon inte får som hon vill. jäkla knepiga hund.
igår på rallylydnadskursen fick hon sitta uppbunden ensam vid ett par tillfällen för att hon betedde sig illa och gick upp i stress. man får inte ha kul om man inte skärper sig. men visst, vår plan ligger precis intill en jättestor konstgräsplan där ett helt juniorlag med fotbollstjejer tränade för fullt. bollar flög, med andra ord. så det är långt ifrån störningsfritt där vi tränar. men förra veckan var det däremot inga större problem.
kanske ska hon löpa. mycket tyder på det.
på uppletandefronten inte mycket nytt. har inte hunnit träna mer än ett par gånger, med märkligt resultat. sist vi tränade var farten ut bättre (jag gjorde rikta-in-övningen innan vi körde, men hon såg mig inte valla utan var en bra bit bort, med christoffer) men däremot stannade hon och spottade ut föremålen innan hon kommit fram till mig! vi har tränat på avlämnanden för sig (ganska mycket på sistone - med jättebra resultat - kan det ändå vara därför det strular?) och jag har aldrig bråkat med henne om det när vi kört uppletande. ska prova igen nu i veckan och se. vi är inte redo att köra helt utan retning innan verkar det som iaf.
i övrigt har jag inte så mycket att kommentera om träningen. kanske hade jag haft det om jag bemödat mig att skriva på en gång och inte skjutit på det så länge som jag gjort :)
sändande till kon börjar gå riktigt bra. ska börja ställa ut den utan att hon ser det och prova med det. fotgåendet har också gått bra. platsliggning kör vi lite här och lite där. det är väl bara att nöta.
ligger man och trycker under köksbordet gör man bäst i att bära hatt
vi ligger lågt tills dess att fröken är på bättre humör. igår sprang vi 6 km. de var hon inte heller på humör för, för den delen. hon låg 20 meter bakom mig i skogen och på vägarna så fick jag nästan släpa henne i kopplet. men det gick och efteråt var hon mycket nöjd och glad. hon tycker åtminstone att det är mysigt att vara hos "mormor" och "morfar".
när vi under flytten ställde ihop alla möbler och allt vi äger i mitten av vardagsrummet blev fönstret fritt och förvandlades till en ypperlig utkiksplats för någon med lång nos. då såg det ut såhär:
bilder från sommarens vattenräddning
justja! buffy är nyttohund som klockrent räddar badkrukor ur kalla vatten :) therése och leonbergerdamerna hängde med ut till mörtsjön en dag i juli, de släpade med sig en våtdräkt jag fick ha på mig och så körde vi vattenräddning.
buffy fattade på en gång och det är väldigt kul att hon simmar så mycket i år eftersom hon knappt vågade gå i vattnet i fjol. superkul att ligga ute i vattnet, bli hämtad och inbogserad till land. vad liten och tunn hon kändes i kroppen när hon kämpade in oss mot klipporna! lilla duktiga vovve.
på väg ut till mig:
och fart har hon!
vattenapportör är hon också:
