tilt

Varje dag håller jag på att prata öronen av stackars C så nu är det väl dags att få utlopp för grubblerierna någon annanstans.
Det är intressant att bläddra bakåt i det jag har skrivit om B, för det får mig att inse att det både gått framåt och bakåt sedan dess. Jag känner mig mer säker på vem hon är nu än jag gjorde förut och vårt samarbete är bättre på många vis. Samtidigt som hon blir mer och mer lydig litar jag mindre och mindre på henne i svåra situationer och med andra hundar. Hon fattar oftare "fel" beslut och det är antagligen mitt fel. Jag har inte lyckats vara den trygghet hon behöver, i balans mellan sträng och hjälpsam.

Vid tiden för mitt senaste inlägg började hon bli värre med sin stress och hets och det har jag inte lyckats förbättra särskilt mycket. Jag har skapat lite nya verktyg och fått en mängd insikter, men i praktiken har det inte hänt så mycket. När B var ung var hon fortfarande "snäll", men nu är det mesta allvarligt i hennes ögon. Allt jobbigt ska lösas genom "attacker" som aldrig fullföljs, men de låter och ser hemska ut.
En gång, nu i januari, har hon försökt fly när hon tyckte att det var obehagligt att möta en framspringande hund (vilken jag NATURLIGTVIS gjorde mitt bästa för att få bort) - vilket ledde till att hon blev jagad genom skogen i 300 m. Gissa om det hjälpte?! När hon för EN GÅNGS SKULL fattade ett trevligare beslut än att gå till attack fick hon vatten på sin övertygelsekvarn - det är bättre att hota än att fly!

Det är en stor sorg för mig att det är så här. Jag försöker och försöker. Har varit hos två instruktörer vilka gav mig vitt skilda råd. Nu har jag kommit fram till att jag måste köra en medelväg mellan dessa "ytterligheter", för där den ena instruktörens råd mest ledde till stress och förvärrat beteende, ledde delar av den andra instruktörens råd också till stress och osäkerhet hos både mig och B.
Kontentan: Jag ska vara sträng i de situationer där B är kapabel att förstå. Jag ska INTE bråka i de situationer hon har svårt för, där är det hjälp och hjälp och hjälp som gäller.
Bråk i de svåra situationerna har lett till minskat förtroende för mig just när det är svårt. INTE bra.

Känns lite småledsamt att ha en i övrigt mycket väluppfostrad och "genomarbetad" hund (sagt av Memea) som är följsam och fantastiskt snäll och artig med barn och andra, men som på en millisekund kan förvandlas till Mr. Hyde om jag slappnar av för mycket och inte har koll. Samtidigt är det ju inte bra när jag INTE slappnar heller - då tycker hon att jag signalerar fara och blir på tårna bara därför. Ibland tror jag att vi bara är totalt osynkade, men hon beter sig på det stora hela likadant med C och mina föräldrar (bara det att de inte lika ofta träffar på samma situationer som jag tillsammans med henne, hon är ju med mig 90 % av tiden ute...).

Pga det jag nämnt ovan kan jag känna mig lite bitter på alla ouppfostrade jyckar som ändå är lika trevliga, goa och glada mot omgivningen som mot sina inkonsekventa och oengagerade mattar och hussar. Tänk om B var sån! Känns otacksamt när jag verkligen försöker. Maybe I'm trying too hard?
Detta får mig i alla fall att längta efter en till hund, med lite bättre grundmaterial, som jag kan få utlopp för mina ambitioner tillsammans med.

Annars då? Jo, igår körde vi lydnad i Sjödalsparken. Gick kanon :) FF, ruta, konskick, apportering, gå-till-mattan och lek. Ink. med stå med hjälp av target tränade vi också. Är inte säker på att det kommer att fungera för henne, men vi försöker lite till. Hon var duktig med passerande människor och hundar, ända tills E & P kom och gjorde oss sällskap. Då skulle det blåsas upp och morras åt alla hundar som gick förbi. Är det någon resursförsvarsgrej? Ensam med mig kunde hon ta mycket svårare grejer, även i passivitet.
Bra belöning för B just nu: blötmat i ask som hon får springa efter och sen äta.

Idag lekte vi mycket och spårade också. Hon får se när jag går iväg - det är skitsamma. I fårhagen i F-viken. Bara ca 200 m, vinden låg åt fel håll, så det blev inte längre. Lika bra att det var enkelt för henne att lyckas, hon har fått upp nosen under vintern och slarvar. Gick utan problem!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------



Vill föra logg över hundmöten för att kunna se om det går framåt eller inte. Av någon anledning har jag lättare för att minnas när det går dåligt än när det går bra... :P

MÖTEN IDAG:
Två försök med position motsatt sida från andra hunden
Möte ett: passiv australisk terrier, trångt --> uppblåst men inga dumheter
Möte två: två lösa aussies i skogen, tittade inte på B ---> intresserad och spänd, men inga dumheter

Två försök med fri position
Möte ett: asfaltsväg, stirrande softiehane kom bakifrån, B upptäckte honom och vinklade öronen bakåt och lade sig(!) så jag lät henne hållas ---> utfall precis efter passage
Möte två: B framför mig - plötsligt möte i skogen med stirrande amstaffblandning i flexi (långt ifrån ägaren) ---> monsterutfall

Utifrån det här skulle man kunna anta att hon har det svårare när hon inte vet var hon ska vara, när hon inte har någon uppgift. Det kan dock precis lika gärna bero på de mötande hundarna. Det återstår att se!

Min strategi:
Position bakom mig vid varje hundmöte. Vid trevligt uppförande: jackpot! Vid otrevligt: ingenting.
Hittills tre försök idag. Full pott 3/3! (små hundar)


Grubblet fortsätter...