Stadsprommis och spår

I onsdags gick B ett parkspår igen, denna gång ca 80+ meter med två böjar. Gick fint! Störningsnivån var hög då det var morgonrusch till låg- och mellanstadieskolorna i närheten. På em/kvällen åkte vi in till stan och promenerade från centralen till LHS bibliotek vid Thorildsplan. Jag skulle lämna en försenad bok och i balans som jag är hade jag fel bok med mig. Jaja, B fick sig ett äventyr iaf... hon är en GRYM stadshund. Hur cool som helst. Det är som att hon accepterar att "här ÄR det stökigt" och bryr sig inte alls. Hemma är det så varierande. Under vissa promenader händer ingenting, under andra händer massor och under ytterligare andra händer ingenting tills det plötsligt dyker upp något som får B att tappa fotfästet. I stan är det som att det är OK för B att det är rörigt. Vi promenerade längs Norr mälarstrand tillbaka till centralen och kom hem 3 timmar efter att vi gett oss av. Det tar sin tid! Jag passade på att låta B ligga på sidan och slappna av (jag klickar när hon andas lugnt och blinkar) i olika miljöer. Hon låg så på perrongen när vi väntade på tåget hem, duktiga flasknosen <3

B vid Stadshuset:



Igår blev det lång morgonpromenad och senare eftermiddagsspår på ängen. Ca 150 m i sned medvind från höger med näring här och där, framförallt i böjarna. Hon gick jättebra och var mycket koncentrerad. KUL! Varken för det här spåret eller förra var hon med vid utläggningen, vilket inte märktes i spåret (det låg ju MAT i det...).
Efter att vi lekt och haft det bra en stund kom Midas och Lena gående så B fick röja loss lite med honom.

Andra hundar har det funkat rätt bra med de senaste dagarna. En liten jrt kom framspringande till B i Sjödalsparken häromdagen och eftersom jag numera bara förvärrar det hela om jag försöker få bort den andra hunden (så var det inte förut) så koncentrerade jag mig på att stötta B istället. Hon svarade bra på det och tittade knappt åt den andra hunden. Skönt. B har även klarat passager och möten okej, förutom ett par ggr, men jag lägger ingen större vikt vid det.

Det är trist men jag vågar inte ha henne lös på samma sätt som förr. Det är slut med chansningar från min sida nu. B är väldigt enkel att ha lös egentligen, hon håller sig nära, hon är styrbar, hon lyssnar fint, men OM något skrämmer henne/gör henne osäker/triggar henne tar reaktiviteten(/jakten) överhand och hon måste ta kontroll över situationen. Om inget händer 98 % av tiden innebär det ändå att det kan hända något de resterande två procenten - och det är inte okej. Jag skriver det här för att lägga lite press på mig själv, nu har jag "sagt det högt" och måste därmed hålla mig till det. Jag tycker inte alls om tanken på att gå med hund i koppel hela tiden (det är TRÅKIGT!!!), speciellt inte B, som större delen av tiden är problemfri, men vi måste komma ur den här negativa spiralen och se till att lyckas så mycket som möjligt. Och om vi ska uppnå det kan hon inte vara lös var som helst. Om ett par månader kanske! Även om hennes reaktiva reaktioner inte är "för skojs skull" är det ändå självbelönande för henne om hon lyckas ta sig fram till det som stör henne i och med att den obehagliga känslan upphör då. Det är det vi måste bort ifrån.



Jag har intresseanmält till en viltspårkurs i slutet av maj. Hoppas att vi kommer med! I höstas blev kursen vi var anmälda till inställd på grund av spöregn. Jag tror att B skulle få ut mycket av att viltspåra. Jag kan tänka mig att det kommer att bli det bästa hon vet.

Tjoho, det är vackert väder och jag måste sitta inne och skriva! YES!!!
(Senare idag hoppas jag dock på att få till en prommis med Elin och Pinto :))

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback